Akutvård passar inte som underhållning. Akutkliniker och ambulanser är olämpliga miljöer för inspelning av TV-program. Även om inget sänds utan medgivande är risken stor för att de strikta men nödvändiga reglerna om sjukvårdssekretess överträds. Foto:

Ett grovt dubbelfel i landstingets TV4-avtal

Ledare
annons

Landstingets avtal med TV4 om inspelningen för programmet "112 – på liv och död" var ett felsteg av både landstinget och TV4.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Gör aldrig om det. Landstinget Sörmland slöt avtal med en av TV4:s förlängda armar, Titan Television, om filmning i akutsjukvården. Avtalet skrevs och program spelades in 2011.

Samarbetet har upphört. Något mer sådant avtal bör det aldrig få bli.

I sjukvården är sekretessen kring patientens hälsa och personliga förhållanden av det stränga slaget. Att TV-program från sjukhus och ambulanser bygger på att personal samt patienter eller anhöriga ska lämna samtycke räcker inte alltid som skydd för patienten.

Det handlar ju inte bara om det som går ut i TV-sändning. Justitieombudsmannen Lilian Wiklund har i ett beslut om Akademiska Sjukhuset i Uppsala pekat på att oavsett om samtycke sedan sker kan själva när- varon av de personer som filmar inne på sjukhuset, och att de tillåts filma där, innebära att sekretess- skyddade uppgifter röjs på olagligt sätt.

Avtalet mellan Landstinget Sörmland och Titan Television gav inte samma utrymme som motsvarande avtal i Uppsala om att fotografera medvetslösa och ordna samtycket i efterhand.

Det var i alla fall en sådan risk för överträdelse av patientens sekretesskydd att landstinget bör följa Uppsalatingets linje och i fortsättningen säga nej till detta slags TV-program.

Uppsala läns landsting drog rätt slutsats efter ett mycket kritiskt JO-beslut, men är nu svarande i en skade- ståndsprocess. Att inga fler avtal mellan TV4 och landstingen bör skrivas är dock inte detsamma som att skadeståndskravet är berättigat.

Patienten kan skriftligt eller muntligt medge att sekretessen inte gäller, och i fallet i Uppsala handlar det om ett muntligt medgivande från patienten, som vårdpersonal och filmpersonal tagit emot men som anhöriga bestrider.

Viktigare är skadeståndskravets art. Det gäller inte att patienten själv skadats av ett brott mot sjukvårdens tystnadsplikt eller på något sätt förtalats i TV-programmet.

Vad den politiskt-juridiska organisationen Centrum för rättvisa däremot försöker hävda är att anhöriga skulle ha rätt till skadestånd för att landstinget möjliggjort att det visats bilder på den levande, men därefter bortgångne patienten.

Detta handlar ganska uppenbart inte om patienters sekretesskydd, utan om ett försök att utöka processmöjligheterna och mer allmänt inskränka utrymmet att visa bilder som inte utgör tryck- eller yttrandefrihetsbrott. Denna politiska aktivism med juridiska medel förtjänar ingen framgång.

För övrigt var avtalet mellan TV4:s hantlangare och Landstinget Sörmland förkastligt på ett sätt till. TV4 medgav via ombud att landstinget fick censurera inte bara sekretesskyddade patientuppgifter, utan även all annan information om landstingets verksamhet som kunde komma fram vid inspelningen.

En sådan paragraf borde varit otänkbar för både landstinget och TV4. De som ägnar sig år journalistik ska akta sig för munkorgsparagrafer som hindrar att nyheter som hittas kan tryckas och sändas.

Som sagt. Gör det aldrig igen! Även om ingen enskild patient råkade illa ut i Sörmland var själva avtalet ett dubbelfel.

annons

Mest delat denna vecka