Susanne Nyström. Foto:

Skolan är ingen idrottstävling

Signerat av Susanne Nyström
annons

Idrott är skolans knepigaste ämne.

Den signerade ledartexten är skriven av en medarbetare på tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Inte bara för att det finns synpunkter på allt från duschar och omklädningsrum till vilken utrustning eleverna kan förväntas ha med sig. Utan för att den ena halvan av vuxenvärlden minns lektionerna i extas, medan den andra får ångest av blotta tanken på att hoppa bock och spela boll i grupp.

Därför är det naivt att tro att elevernas betyg kommer att skjuta i höjden om man bara inför obligatorisk idrott varje dag, även om en ny forskningsstudie visar att skolan som gjorde det ökade behörigheten till gymnasiet med sju procentenheter (DN, 16/1). Dels för att de sannolikt även ändrade på andra saker när de ändå var i gång. Dels för att vi inte vet hur studiemotiverade elever med ett svalt idrottsintresse påverkades psykiskt.

Vad vi däremot vet är att det sista många elever behöver är fler tillfällen där de påminns om att deras prestationer i gympasalen ligger långt under genomsnittet.

Det betyder inte att skolan ska sitta still i båten medan elevernas midjemått växer. Men i stället för att lägga fokus på ytterligare idrottslektioner bör skolan satsa på individbaserad idrottsundervisning, med siktet inställt på att hjälpa alla att hitta en motionsform som passar just honom eller henne.

Då kommer en del att satsa på klassiska idrottslektionsaktiviteter, där det är enkelt att mäta resultat, som fotboll, friidrott och redskapsgymnastik, medan andra föredrar dans, aerobics, ridning eller gymträning. Det är aktiviteter som många tycker är kul, men som sällan räknas in i idrottsbetyget. Kanske för att utövarna ofta inte är särskilt intresserade av tävlingsmomenten.

Dessutom skulle den nya inriktningen leda till att syftet med ämnet idrott och hälsa blir tydligare, vilket varken är att vara ett medel för att uppnå högre betyg i matematik och engelska, eller att eleverna lär sig hoppa högt, springa snabbt och göra mål. Till skillnad från övriga ämnen är det väsentliga under idrottslektionerna inte prestationerna i sig, utan att eleverna rör på sig och får goda motionsvanor.

Dit når man inte om hälften går ut grundskolan med idrottsångest.

annons

Mest delat denna vecka