Tänk er att kommunpolitiker i er stad har planer på att bygga en ny kommunal gymnasieskola, utöver de gymnasieskolor som redan finns. Tänk er att ni sitter på ett möte med dem, inför beslutet om att uppföra denna nya skola, och frågar dem om deras befolkningsprognoser stämmer. Att ni frågar om de kan vara säkra på att immigrationen kommer att vara fortsatt hög – även när skolan är på plats. Att ni frågar dem om de kan vara säkra på att inte nya friskolor kommer att dyka upp, eller att inte redan befintliga friskolor kommer att expandera och konkurrera med de kommunala skolorna så pass att klassrum på de kommunala skolorna kommer att stå tomma.
Tänk er att politikerna försäkrar er om att de har koll, att de vet vad de gör. Att de är säkra på att det inte finns några skäl till er oro.
Tänk er sedan att den nya kommunala gymnasieskolan öppnar, med pompa och ståt. Tänk er att politikerna hyllar projektet och stoltserar med det i både traditionella medier och sociala medier. Tänk er att det ni befarade sedan händer. Att befolkningsprognosen inte stämde. Att immigrationen minskar drastiskt. Att friskolorna expanderar.
Att det fanns tecken längs vägen som tydde på detta, men att politikerna vägrade backa från sitt prestigeprojekt.
Tänk er nu att den kommunala gymnasieskolans organisation i er stad är kraftigt överdimensionerad och att kommunen börjar blöda pengar. Tänk er att hela organisationen hamnar i en ekonomisk kris. Att politikerna får panik. Att de anlitar konsulter för att utreda hur de ska kunna spara pengar, men att de ger konsulterna en tydlig instruktion: ingen gymnasieskola får tas bort, alla ska vara kvar. Att när konsultfirman inte lyckas komma fram till någon kostnadseffektiv lösning så får de kritik av politikerna.
Kommunen fortsätter att blöda pengar. Möte efter möte avverkas på styrelsenivå och förvaltningsnivå, men allt tar oerhört mycket tid, medan den kommunala gymnasieorganisationen förlorar mer och mer pengar.
Vad är lösningen? Tänk er att ni blir frustrerade över att de inte ser den uppenbara lösningen. Att de börjar tala om nedskärningar. Tänk er att ni kanske själva blir övertaliga och tvingas söka nya jobb.
Tänk er då att när kommunen väl kommer fram till ett förslag, så är det förslaget att avyttra den mäktiga huvudbyggnaden som tillhör stadens äldsta och mest anrika gymnasieskola, till annan verksamhet.
Tänk er skolor som Katedralskolan i Lund, Katedralskolan i Linköping eller Rudbeckianska i Västerås. Tänk er stadens gamla fina läroverk. Ett läroverk med en lång och anrik historia. Den skola som är den tryggaste skolan, i en stad med hög kriminalitet. En skola som är den enda i staden som inte behöver ett tätt samarbete med polis och socialtjänst, då de sociala problemen är mindre än på de andra skolorna.
Tänk er att politikerna inte själva dyker upp för att meddela detta eller för att bemöta kritik, utan att de skickar fram tjänstemän. Tänk att dessa tjänstemän står där och säger att er verksamhet ska flyttas ut i andra, trängre, fulare byggnader, som saknar aula, idrottssal och lämpliga kanslilokaler.
Tänk er att de motiverar detta med att det är människorna som gör verksamheten, inte byggnaderna. De talar om en byggnad som kostar tre gånger mindre i drift än den nya skolans lokaler. Tänk er att de står tysta utan svar, när de får frågan om det diskuterats några andra alternativ eller när de får frågan om hur de kommit fram till beslutet.
Er skola ska inte läggas ned, men i praktiken ska dess själ slaktas. Skulle ni tycka att det vore rimligt? Skulle ni kanske fråga er själva varför politiken inte lyssnade, när ni uttryckte era farhågor? Skulle ni undra varför ingen ännu erkänt och tagit ansvar för att allt orsakades av ett ödesdigert beslut flera år tidigare?
Det är detta som nu sker i Eskilstuna, där S:t Eskils gymnasiums anrika huvudbyggnad ska avyttras – om politikerna får som de vill.
Detta är ett hårt slag mot tryggheten för många av stadens ungdomar. Det är ett hån mot stadens utbildningshistoria. Det är ett förslag, som kommer bidra till ökad segregation på vår trygga skola, när verksamheten blir mer utspridd.
Att många rasar mot förslaget grundar sig inte bara i rena känslor av ilska och sorg. Det beror på den totala bristen på transparens och den totala oviljan till dialog. Det nonchalanta sätt förslaget presenteras på och på att detta troligtvis kommer göra Eskilstuna till en mindre trygg och mer historielös stad, för våra ungdomar. Det beror på att inga kalkyler har presenterats, som visar hur mycket Eskilstuna sparar på detta. Det beror på att inga kalkyler kring andra alternativ har presenterats. Det går inte att avfärda som en reaktion i affekt. Det är en reaktion mot brist på rim, reson och anständighet.
Jonas Wendin
Lärare på S:t Eskil