Willard Bennbo

Till Minne
annons

Att summera ett liv på jorden är som att försöka beskriva en soluppgång: vilka ord du än använder kan du aldrig göra den rättvisa. Du vet bara att du har fått ta del av något som gjort dig varm, glad och fylld av kärlek. Min soluppgång, min hjälte och förebild i livet, min käre pappa Willard Bennbo, vandrade vidare den 20 december 2016. Under sina 90 år var han alltid lika nyfiken på livet och satte hela tiden upp nya mål och såg framåt. Under livets mörkare stunder visade pappa att det enda som gällde var att kämpa, alltid med familjens bästa i tankarna och en positiv grundsyn i allt han gjorde.

Willard var enda barnet till Rolf och Sallie. Det var ibland knapert med pengar i hushållet, men mat på bordet och rena kläder fanns alltid. Bland Willards vänner under uppväxten fanns verkligt fattiga och barn boende på barnhem i Västerås, något som pappa bar med sig hela livet: Han hade sett hur svårt människor kan leva och förstått vikten av ett samhälle som tar hand om våra svagaste. Tidigt jobb vid flyget, en periods givande jobb med funktionshindrade på en skola och studierna vid Tärna Folkhögskola, blev viktiga nedslag på pappas tidslinje.

Under hela sitt liv var Willard aktiv inom nykterhetsrörelsen IOGT-NTO och arbetade bland annat som stödperson i alkoholskadade barnfamiljer. I över 30 års tid pendlade också pappa med tåg till Eskilstuna, där han var anställd inom Fritidsförvaltningen och hade hand om programmen på samtliga fritidsgårdar. Få har rest sträckan Västerås-Eskilstuna lika ofta med tåg som Willard. Det blev ett antal varv runt jorden sammantaget.

Den fjärde i fjärde 1964 klockan fyra gifte sig Willard med sin kära Margit i Domkyrkan, men det dröjde till den 9 februari 1972 innan jag damp ned. Från den stunden och hela livet fram var det vi tre. Jag har i sanning haft tur som fått de bästa föräldrar man kan önska. Så mycket roligt vi tre upplevt tillsammans! Alla semestrarna utomlands och på stranden i Tylösand, alla skratt, busig humor och insikter om livet. Alla små stunder som blev stora, just för att vi upplevde dem tillsammans.

Willard var mycket musikalisk och placerade sig högt i dragspelstävlingar som tonåring. Han spelade också gärna munspel och på mina keyboards hemma. Ett stort djurintresse fanns med sedan barnsben, där många hundraser fanns i hemmet. Även i äldre år korsade gärna pappa gatan nere på stan för att få chansen att klappa en jycke! Min farmor Sallie var författare och skrivarblodet rann även i pappas ådror. Som pensionär skrev han mängder av vänliga insändare och kåserier i VLT och Västerås Tidning. Under en period hade Willard en egen rubrik i ”Västeråsaren”: ”Veckans Bennbo”!

Det är tomt nu, men jag är övertygad om att vi träffas igen. Till dess minns jag pappas bullrande skratt och sången han ofta sjöng: ”Det ordnar sig alltid om man tar som det kommer, man ska inte sörja, nej se på mig. Mot ljusare tider, det går vart det lider…!”.

Sonen Mats Bennbo

Läs mer om dessa ämnen

Eskilstuna kommunTill minne
annons

Mest delat denna vecka