Vi träffas ute vid Genses gamla område ute i Fröslunda, där det anrika företaget så sent som 2017 lade ner sin produktion av silverbestick i Eskilstuna. Nu ska de gamla lokalerna från 40-talet återigen fyllas av ljudet från maskiner, liv och rörelse.
– Det är lite som att cirkeln sluts. När pappa startade Bonaj 1991 hyrde han en lokal här ute fram till 1995. Jag tycker det är otroligt fina lokaler och det var sorgligt då de stängde här, säger Åsa Rydén, andra generationen och i dag vd vid Bonaj.
Sedan dess har sönerna Emil och Oskar, 24, samt dottern Elin, 22, anslutit. Båda tvillingbröderna gick på industriprogrammet i gymnasiet och att de började arbeta inom företaget föll sig naturligt.
– Det har alltid funnits i våra liv, eftersom det var morfar som startade det och morsan som drivit det vidare. Det hade känts konstigt om man inte gjorde det, säger Oskar Rydén.
Elin Rydén pluggar i dag till mäklare, men jobbar fortfarande mycket på Bonaj vid sidan av studierna.
– Jag känner inte på något sätt att jag försvinner härifrån, bara för att jag studerar något annat. Om det är någon gång jag ska testa något nytt så är det nu, tänkte jag.
På hemsidan står det att läsa att Åsa Rydén är vd, Emil ansvarar för administration och order, samt att Oskar arbetar med produktion och personal. Men Åsa Rydén menar att prestigelöshet, hårt arbete och att det alltid finns en dialog i det man gör, är något som genomsyrar företaget.
– Sanningen är att inte enbart jag är personalansvarig, utan det är hela familjen. Vi gillar att jobba nära, tajt. Vi jobbar mycket själv på golvet nära personalen. Om jag får säga det själv lever vi inte särskilt flashigt, utan det är jobba, spara pengar och investera det. Det låter väldigt tjusigt med eget företag, men det är mycket jobb, säger hon.
Att de jämt och ständigt är nära familj har de med tiden hittat ett sätt att arbeta kring, utan att onödiga konflikter uppstår. När barnen fortfarande bodde hemma kunde det emellertid bli lite för mycket att hantera.
– Nu har vi jobbat ett tag tillsammans och vi har lärt oss hur vi undviker att trampa på varandras fötter. Det är mer uppdelat, där alla vet vad de ska göra. Det var värre förut när man bodde hemma och konstant var tillsammans, säger Oskar Rydén.
– Vi har våra ansvarsområden. Det är nog viktigt att ha det så, att man litar på varandra, fyller Emil i.
Och jobbet menar de inte riktigt känns som ett vanligt jobb. När det krävs att maskinerna går 24 timmar om dygnet får det bli både en och annan vända till jobbet utanför arbetstid.
– Under perioder då vi har haft mycket att göra, och inte vill att personalen ska jobba över, har vi tagit mycket ansvar och jobbat mycket tillsammans. Det blir en helt annan sak när man jobbar för sig själv. Vi brinner allihop för företaget. Det är jättejobbigt att stå och göra osthyvlar mitt i natten, men det är inte som att vara på ett vanligt jobb, utan man gör det för sig själv, säger Elin Rydén.
– Familjen ser till att vi kunnat gå 24 timmar – det kan man inte kräva av anställda. Men det är ju ett val som vi gör också, för att hålla ner kostnader. Sen är vi nära vår personal, så det blir lite familjärt också, säger Åsa Rydén och fortsätter:
– Eftersom det är familjens företag, och barnen själva fått välja att de vill fortsätta, då är det klart att det finns ett driv som är så starkt att det inte blir ett stort motstånd till det.
Vad skulle ni ge för tips till de som går i tankarna på att starta upp ett företag med en nära familjemedlem eller släkting?
– Kör bara kör, säger Oskar Rydén och ler.
– Man bör känna varandra väl så det inte blir några överraskningar, för det är lite jobbigt. Och man bör även vara jämbördiga, det är nog det viktigaste. Man behöver inte vara jämbördiga på samma saker man gör, men mentalt och att man har lika stor del i det, säger Åsa Rydén.