Argumentationen, som även återfinns i övriga Europa, spelar skickligt på rädsla och okunskap.
I sammanhanget finns ett exempel på ett land som mött och hanterat stora utmaningar i migration och integrationshänseende. I en Timbro-rapport (timbro.se) från förra året benämnd "Integrationspolitikens förlovade land" belyser Waldemar Ingdahl hur Israel en gång hanterade integrationen av 1,2 miljoner människor som anlände över en period några år. Befolkningen ökade från 4,7 till 5,9 miljoner invånare som en följd av sovjetstatens fall och den påföljande folkomflyttningen.
Israel hade på 80-talet ett system för integration som, likt Sveriges, var anpassat för en liten migration, men systemet kollapsade under trycket av den enorma invandring som följde efter 1989.
Man beslöt sig därför att skapa en struktur där systemet anpassades efter den nyanlände, inte tvärtom som vi har i Sverige i dag. De nya system som i Israel bygger på vad som kallas "absorptionsidén" och där målsättningen är att slussa ut nyanlända i samhället på 6 månader, är gott något vi i Sverige kan dra många lärdomar av.
Det är alltså inte antalet nyanlända till Sverige som är problemet i sig, utan det system i dag som är anpassat för en mycket mindre mängd ankommande. Däri ligger följden att det tar mycket lång tid att komma ut på arbetsmarknaden, bli självförsörjande och hitta en bostad. Under tiden blir den nyanlände bidragsberoende.
Vi behöver anpassa integrationen till de nyanlända, inte tvärtom. Fokus skall ligga på en snabb utslussning i självförsörjning och vårt tungrodda administrativa system där många myndigheter är inblandade måste totalt reformeras.
Själva antalet människor som kommer till Sverige av olika anledningar klarar vi av att ta hand om.
Kostnaderna för migration och integration kan exempelvis sättas i relation till de 65 miljarder kronor vi i Sverige spenderade på Systembolaget och reglerade spel förra året. Sådana hushållspengar på dessa utgiftsposter är rimligen ett uttryck för vår höga levnadsstandard, och satt i perspektiv borde statsminister Reinfeldts uppmaning att öppna våra hjärtan inte bara vara rimlig utan alldeles självklar.
Sverige är i dag ett av de få länder som uppnår FN:s mål för bistånd. Men långt ifrån allt kan lösas på plats. I skarpt krigsläge behöver människor får möjlighet att söka skydd. I flyktinglägren kan de basala behoven tillgodoses, men prospekt för ett värdigt liv, med möjlighet till utbildning och arbeta uteblir.
Jag uppmanar dem som går runt i invandrarfientliga tankar att läsa Timbro-rapporten. Kunde Israel klara utmaningen, kan vi.
Ursula Falkringe (M)
Tandläkare, ledamot i Svenska FN förbundet, kandidat till Landsting och Kommun