Vid EU:s gränser utspelar sig kris efter kris. Flyktinglägren är överfulla. På Medelhavet drunknar människor som är på flykt eller förs tillbaka till Turkiet. Vid förhandlingsbordet i Bryssel sätts grundläggande värden på spel i kompromisser med högerradikala regeringar.
EU-kommissionen presenterade i september en ny asylpakt. Reformpaketet som presenterades 2016 ledde till djup oenighet om ett rättvist ansvarstagande. Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien var motståndarna. Den nu presenterade pakten är ett omfattande paket. Bland annat ingår en screeningprocedur för asylsökande, ett gränsförfarande för snabb asylprövning och prioritet på ökat återvändande. Det föreslås även att Dublinförordningen ersätts. Idén att medlemsstaterna ska bistå varandra genomsyrar pakten men nu i mer flexibel form än 2016. En medlemsstat ska kunna välja att inte ta emot asylsökande från en annan medlemsstat utan i stället försöka avlägsna personer som fått avslag på sin ansökan, bidra med personal eller utrustning.
Löser dessa reformförslag de grundläggande problemen med EU:s gemensamma asylsystem? I en kommande studie från Tankesmedjan Fores, publicerad med stöd av European Liberal Forum, föreslår vi vägar framåt.
Vi ser tre avgörande frågor som kräver handlingskraft.
För att värna asylsystemets integritet behöver hela systemet utvecklas. Det behövs en gemensam grundsyn på integration och rättigheter för de som får skydd i EU. Irreguljär migration behöver förebyggas, fler lagliga vägar upprättas och återvändandet behöver förbättras genom en dialog med länder utanför EU.
Ett problem är att medlemsländerna gör olika bedömningar av asylansökningar. För till exempel afghaner var bifallsandelen tre procent i Ungern men 94 procent i Italien (2019). Arbetet med att åstadkomma harmoniserade asylbeslut behöver skifta från att utbyta erfarenheter till att arbeta med tvingande rättsliga ställningstaganden.
En ansvarsfördelning av asylsökande är nödvändig för ett hållbart europeiskt asylsystem. Om ett fåtal länder fortsätter blockera lösningar kan det ifrågasättas om alla medlemsstater måste vara med. Övriga länder kan gå ihop i ett gemensamt asylsystem utan motståndarnas deltagande. De kan stå utanför men får då acceptera att inte få hjälp av andra.
Just nu vet ingen hur förhandlingarna om pakten kommer gå. Vilket Europa vill vi vara? Ett Europa som bryter mot egna principer? Eller ett Europa som samarbetar för att skydda människor på flykt? Vägvalet borde vara enkelt.
Bernd Parusel
Migrationsforskare, författare av “Pieces of the puzzle - Managing migration in the EU”
Therese Lindström
Chef för migration- och integrationsprogrammet, Tankesmedjan Fores
Sam Nissander
Migration- och integrationsprogrammet, Tankesmedjan Fores