Han hänvisade också till en liten skrift där man låtit unga människor uttrycka sina visioner inför framtidens städer. De städerna är påtagligt gröna, något att tänka på för att i en framtid inte ge dem anledning att ställa frågan till 2010-talets politiker hur kunde ni förstöra våra städer så kapitalt?
Mot bakgrund av detta är det därför minst sagt märkligt att man kan hävda att bostäder på Visholmen skulle vara bra för Strängnäs.
Under senaste decenniet har det byggts flitigt i stadskärnan i Strängnäs, staden har förtätats. Så här långt är det nog bra. Men att överdriva förtätningen är att backa in i framtiden. Det är inte framsynt ur ett socio-ekologiskt perspektiv. Det är vårdandet av våra gröna städer som är framsynt, att se till att det finns balans mellan förtätning och grönområden.
Att Visholmen omhuldas av många Strängnäsbor som en oslipad diamant är inte konstigt. Det finns inte något läge i Strängnäs som tillnärmelsevis kan mäta sig med Visholmens vars potential för sociala och ekologiska värden säkert är en hjärteangelägenhet för många Strängnäsbor.
På mitt visionära Visholmen, då kommunen har 40 000–50 000 invånare som flyttat hit tack vare den starka tillväxten av nyinflyttade företag ryms socio-ekologiska värden.
Fler människor I Strängnäs innebär större behov av fler sociala funktioner; affärer, restauranger, kulturmöjligheter med mera i stadskärnan och gärna då med livskvalitets- och miljötänkande som grund.
Mitt visionära Visholmen kallar jag – Sinnenas Visholmen – ett Visholmen för alla.
Den vackra gamla tegelbyggnaden från 1905 har arkitektoniska kulturvärden som tas tillvara. Den ska inrymma något som jag valt att kalla för Närproducerat en kombination av butik och liten enkel restaurang med enkel kvalitetsmat som drivs av ett kooperativ av livsmedelsproducenter; trädgårdsodlare, jordbrukare och fiskare i Strängnäs närhet. Detta med tanke på att undvika onödigt långa transporter som ökar koldioxidutsläppen. Kanske att man till och med får plats för en utställning av lokala konstnärer i ett utrymme i samma byggnad.
En doftande trädgård anläggs på nordostliga delen av Visholmen med hjälp av en trädgårdsdesigner som kan skapa en sevärdhet (och doftvärdhet).
Tomten där vattenverkets höga byggnader ligger reserveras för ett framtida konserthus/en stadsscen för att motsvara rättmätiga förväntningar och möjligheter för något större kulturevenemang i en stad med 50 000 invånare.
Den välbesökta badplatsen motiverar sin egen existens och kan berikas med möjligheten att köpa picnickorg från den lilla restaurangen.
Den välvårdade minigolfbanan har fått kultstatus, något som bör bevaras just för att det är sådana inslag som bidrar till varumärket det idylliska Strängnäs.
1960-talets rivningsraseri och miljonprogram kritiseras hårt i dag. Hur kunde de tänka så stereotypiskt? Vi borde ha lärt oss av den läxan. Men inte! Dagens stereotyp i samhällsplanering heter förtätning. Nu är det hög tid att tänka i socio-ekologiska termer i samhällsplaneringen.
Börja med Visholmen!
Christina Ek
gräsrot med intresse för samhällsfrågor