Detta innebär att två resursskolor läggs ned och arton barn ska tillbaka till sina hemskolor på heltid. Tanken är att det är bättre att vara integrerad i vanlig skola än att bli flyttad och på så sätt utpekad som annorlunda.
Eftersom jag själv har ett barn med speciella behov med plats inom resursskolan har jag funderingar. Jag vet hur svårt det var att de första fyra åren i vanlig klass få den hjälp som mitt barn behövde. Mitt barn kände sig absolut utpekad redan då och mådde väldigt dåligt.
Minnet av frustrerad, irriterad och arg lärare då mitt barn inte fungerade i klassen kommer för alltid att finnas kvar. Minns också otaliga möten med lärare, speciallärare och rektorer som beklagade att de inte hade resurser för att hjälpa mitt barn. Jag har också tydliga minnen av klasskompisar som var ledsna och arga föräldrar till dessa som klagade på situationen. Mitt barn behövde definitivt extra resurser för att fungera i skolan.
Placering i resursskolan blev till slut mycket bra.
Här finns någon som har tid och kunskap för att möta mitt barns behov i en tyst och lugn miljö med stor personaltäthet.
Många av de föräldrarna till barn i resursskolan jag mött berättar liknande historier. Att trots möten och diskussioner fungerade det inte bra i vanlig skola eftersom kunskap och resurser inte fanns. Nu ska dessa barn tillbaka till en miljö som tidigare inte alls fungerat.
Min oro gäller detta: Kommer det nu att finnas resurser och kunskap för att ge dessa barn det de behöver för att fungera i skolan utan att minska resurserna för klasskamraternas behov? Finns inte dessa resurser ser jag en framtid med flera barn som kommer att må dåligt av detta beslut.
Om det här är ett beslut för att spara pengar så är det definitivt fel att spara kortsiktigt på våra barn då det i slutänden förmodligen blir en merkostnad med barn som inte klarar sin skolgång.
Catrine Ljungman