Av landstingens årskostnad på 270 miljarder står psykiatrisk vård för åtta procent.
21,6 miljarder är mycket pengar men väldig mycket mindre än kostnaden för den somatiska vården, som är 46 procent.
Med tanke på att depression är vår tids näst vanligaste sjukdom, så är det rimligt att fråga sig varför psykiska vårdproblem får så mycket mindre resurser.
Det korta svaret är att pengarna inte räcker till alla och att man således tvingas prioritera. Så är det naturligtvis. Men hur prioriteringen sker, på vilka grunder, vore intressant att få ta del av.
Den höga sjukfrånvaron i arbetslivet beror på ökning av psykiskt relaterade problem, som hög grad beror på eller leder till just depression.
Därför vore det produktivitetsstimulerande att satsa på åtgärder som dämpar eller reducerar denna tendens. Men några sådana tecken har inte märkts. Trots valår!
Ett problem är att psykiatrisk vård bygger på inexakta vetenskapliga grunder. Det finns få empiriska fakta eller forskning som bygger på strikt kausalitet. Ända sedan slutet av 1800-talet har en lång rad av "skolor" eller upptäckter avlöst varandra. Och det som var lämplig behandling vid en tidpunkt blev direkt olämplig vid en senare. Såväl medicinskt som terapeutiskt har hela denna vårdform varit ett sammelsurium av modebetonade vårdformer och oseriös hantering i alla år och är det dessvärre än i dag.
Skulden är egentligen ingens. Vår kunskap om människans psyke är så begränsad att adekvata kurer för mental sjukdom är mer undantag än regel. De som finns är ofta förenade med ansenliga kostnader, något som i vart fall landstingen inte har råd med.
De som följt Thomas Quicks rättegång eller läst Dan Josefssons bok i ämnet har säkert övertygats om vilka ödesdigra konsekvenser den psykiatriska vården kan orsaka.
Så på något vis känns det kanske begripligare att våra landsting inte lägger mer på denna vårdform.
Men skulle man lyckas minska landstingens administrativa personal (cirka 43 000) samt antalet fackliga möten med några procent, så skulle samhället få råd att anlita lämplig personal för att minska den stressrelaterade sjukfrånvaron med minst lika många procent.
Stig G Daun
Sörmland