Skolchefen i Eskilstuna bör allvarligt överväga sin roll, givna handlingsregler och behov av resurser (pengar och kompetenser) för att rädda framtiden för våra utslagningshotade skolelever.
I ett undfallande försvarstal i onsdagens debattsvar försöker Tony Lööw att smita ifrån såväl sitt som sina närmast underlydande chefers delansvar för skolans bottenbetyg. Han levererar ett debattsvar på gränsen till intetsägande och tycks dessutom sakna det allvarliga krismedvetande och därav nödvändiga åtgärdsinsatser som nu krävs för att rädda skolans anseende bland föräldrar, elever och inte minst vår kritiska omvärld.
Det är något fegt av Lööw att försöka smita från sitt chefsansvar genom att söka en enkel sanning i alltför låg skolpeng. Mera pengar till lokalhyror, löner och pedagogiska hjälpmedel hjälper föga om inte skolarbetets inre organisation och kvalitet förbättras.
Vi välkomnar nu en professionell analys som i objektiva termer tydligt och trovärdigt beskriver och redovisar de elevförutsättningar som betingar de medelsbehov (lärare) som efterlyses av Lööv. Må sedan vara att vi har de lärare vi förtjänar och har anställt.
Kanske Allians för Eskilstuna kan leverera prestationssmarta lösningar på den dokumenterat allvarliga kvalitetsbristen i Eskilstunas skolor och som orättvist drabbar våra oskyldiga skolelever. Pengar är inte allt.
Sannolikt räcker det inte att bara ropa efter lektorer och högre skatteuttag. Vi bygger inte den stolta fristaden med lågutbildade medborgare. Nu måste våra styrande politiker träda fram och rikta in framgångskursen för i första hand skolledningen – med Lööw och de förhoppningsvis talföra rektorerna i täten. Det brådskar!
Hans-Erik Fredbäck
Oberoende socialliberal