A: Vårdcentralerna med läkare och annan stationär personal,
B: Distriktssköterskor och sjuksköterskor med tjänstgöring ute på fältet, hemsjukvård, för de patienter som inte kunde behandlas på vårdcentral.
B var en omfattande verksamhet för landstinget eftersom primärvårdens hemsjukvård skulle avlasta lasarettsvården. Såväl ej färdigvårdade som döende patienter ut till hemsjukvård i stället för att njuta sjukhusvård.
Kommunerna i Sörmland tog över personal (hemsjukvården) från landstinget, en problemhalvering för landstingets primärvård där ansvarsområdet radikalt inskränkts. Trots detta inte ens en minskning av landstingets ledningskostnader.
Eller ännu bättre. Nu var tillfälle att lägga ned samtliga chefstjänster placerade på huvudkontoret för länets vårdcentraler. I stället borde de centrala och enkla chefstjänsterna helt simpelt införlivas i arbetsuppgifterna för befintliga biträdande hälso- och sjukvårdschefers arbetsuppgifter. Problem vid lokalfrågor och löpande personalproblem ligger ju redan på fastighetschefs och de centrala personalchefernas skrivbord.
Kommunerna i länet som övertagit del av landstingets primärvård och personal har inte galopperat iväg med nya chefsanställningar utan försökt integrera de tillkommande chefsuppgifterna och ansvaret hos redan befintlig kommunpersonal.
Nu ett exempel på sparmöjlighet inom landstingets resterande primärvård som inte skulle påverka vare sig vårdkvantitet eller vårdkvalitet.
Chefen för länets primärvård, Hans Tanghöj, hade år 2006 en månadslön på 95 000 kronor, Denna lön översteg då med 30 000 kronor försvarets högste operative chef.
Under chefen ovan finns biträdande primärvårdschefer/geografiska chefer. Om vi ser till Hans Tanghöj och endast en biträdande primärvårdschef Aina Nilsson, så kostar de skattebetalarna 4 miljoner kronor per år (bruttolön x 1,5 samt arbetsgivarens tillkommande kostnader för årlig värdeminskning/kostnad för större tjänstebilar och pensionsförmåner. Därtill kringkostnader för att de ska kunna tidsmässigt fylla sina nu halvtomma heltidstjänster.Med hänsyn till minskningen ovan av landstingets primärvård borde ledningskostnaderna utanför V-centralerna halveras eller helt bortfalla genom integrering.
Detta skulle innebära en besparing på 30 miljoner. Och ingen sörmlänning vare sig sjuk eller frisk, skulle märka någon skillnad i länets resterande primärvård.
Den som genom närkontakt har fått insyn i landstingets byråkrati frapperas av att det på många chefsbefattningar trängs flera chefer.
De är synnerligen svåra att få kontakt med och erbjuder sällan fysisk närvaro på sina fögderier som de är avlönade för att vid behov våga infinna sig vid och engagera sig i.
Enligt media avgick hälso- och sjukvårdchef Ingrid Mårselius av hälsoskäl. Dock finns hon precis som andra före detta verksamma chefer kvar på lönelistan. Detta missbruk att ge chefer utan ursprunglig funktion nya bolibompatitlar måste upphöra. Det har uppstått ett evighetsfrälse på lönelistorna för chefer och ex-chefer som pågår ända fram till pensionen.
Chefer och ex-chefer är för många i förhållande till de begränsade arbetsuppgifter som behöver utföras för att leda landstingets skilda sektorer vid sidan av den permanenta tillgången till landstingets producerande bastjänstemän och centralorganisationen SKL:s resurser.
Christer Hell