Lagstiftarens avsikt är att skolan ska ha en organisation som gör det fullständigt klart både för elev och för förälder vem som är ansvarig rektor för varje enskild elevs lärande.
Naturligtvis är det en riktig utgångspunkt att skolans pedagogiska verksamhet sätter eleven i centrum.
Men så är det väl redan i dag? Nog vet man väl hur skolan ska organiseras för att ge optimala förutsättningar för elevernas lärande och utveckling? Dessvärre är det inte möjligt att svara ja på de frågorna.
Många forskare hävdar att rektor är den enskilt viktigaste faktorn för en väl fungerande skola. Det pedagogiska ledarskapets betydelse för framgångsrika skolor har lyfts fram i flera rapporter. Skolinspektionen pekar på betydelsen av att tydliga mål och visioner finns och att de kommuniceras och följs upp.
Eleven förtjänar verkligen en rektor som är den pedagogiska ledare som verksamheten kräver. Men då måste också skolan organiseras så att det ges förutsättningar att rektor ska kunna utöva det goda ledarskap som behövs.
Men de flesta skolledare har en arbetssituation som är pressande – för många är den ohållbar. Arbetsmiljöverket pekar regelbundet på brister vad gäller rektors arbetsbelastning, arbetstid, arbetsuppgifternas mängd och omfattning, befogenheter och fördelning av ansvarsområden samt behov av stödresurser i administrativa, juridiska, personella och lokalfrågor.
Om Sveriges viktigaste chefer ska kunna leda och utveckla verksamheten måste yrket göras mer attraktivt. Det behövs fler skolledare. Arbetssituation och anställningsvillkor – inte minst löneläget – måste förbättras avsevärt så att de bästa krafterna lockas till skolan.
Ansvariga politiker: Utgå från elevens bästa och satsa på skolans ledarskap!
Lars Flodin
Ordförande Sveriges skolledarförbund