Gunnar Bjälkebring vill att alla de som har familjehem blir anställda i stället för att få arvode och ersättning för utlagda kostnader. Foto:

Debatt: Familjehem – dagens statare i Sverige?

Debatt

Det här är en debattartikel med syfte att påverka. Det är den externa debattörens egna åsikter som förs fram, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Socialstyrelsen håller på att arbeta om socialtjänstlagen. Glöm inte oss som gör ett bra jobb som familjehem och tar mot de svåra uppdragen. Låt oss bli anställda och ge oss de rättigheter som anställda har i Sverige för vi gör ett jättebra jobb med våra barn och ungdomar.

I många år har jag varit familjehem och tagit mot barn och ungdomar som behöver stöd och hittat ett nytt sätt för dem att klara sig i dagens samhälle och skola. Under de sista tio åren har problemen blivit svårare och många mår så dåligt och det tar mycket tid att stödja.

Socialtjänstlagen säger att har man familjehem får man inte ha den ersättningen som sin huvudsakliga inkomst, de säger att alla familjehem måste ha en annan inkomst och ofta är det ett annat jobb. När man jobbar med dem som har det lite svårare som ung människa som exempelvis inte har gått i skolan i många år eller mår så dåligt att man inte äter eller fått en diagnos från barn- och ungdomspsykiatrin, då är det mycket svårt att ha ett vanligt jobb på sidan om. Själv har jag utbildat mig för att kunna hjälpa mer och en del av mina utbildningar har jag fått betala själv.

När jag tar ett uppdrag är det en handläggare inom socialförvaltningen som är den som har uppdraget att göra så det fungerar. Jag får ett arvode från kommunen och en kostnadsersättning för utgifter för ungdomen. Arvodet är min ”lön” men jag är inte anställd av kommunen. När jag tar ett uppdrag som familjehem har jag ingen rätt att få a-kassa, ingen semester, ingen tjänstepension, ingen rätt att få ersättning när jag är sjuk. För jag jobbar inte.

Det är handläggaren som bestämmer om ungdomen ska flytta för att handläggaren kanske tycker att det inte går bra. I och med det försvinner min ersättning. Handläggaren har ett uppdrag att stödja mig när jag har en placering men ofta kommer de bara på besök när de hört av ungdomen att något är fel eller att de försöker straffa ut sig. Då kan man bli uppkallad till socialkontoret och få en utskällning utan att man fått veta vad det handlar om.

Skulle man som familjehem börja ställa krav så blir man jobbig och då får man inget uppdrag av socialkontoret. Därför vågar inte vi ta upp vissa saker och försöker lösa det själva för man vill inte att den ungdomen som bor hos oss ska bli tvungen att flytta på grund av att ingen kan se helheten runt individen.

Varför tycker jag att vi är dagens statare. Vi har inga rättigheter utan bara en del skyldigheter och vissa av handläggarna beter sig som en brukspatron.

Gunnar Bjälkebring

Systemterapeut/ snart samtalsterapeut

Läs mer om dessa ämnen

Debatt