För de som var vuxna 1938 måste världen ha känts otrygg. 1933 hade nazisterna kommit till makten i Tyskland. Många svenskar insåg hotet, och i februari protesterade De förenade förbunden mot förföljelsen av de tyska socialdemokraterna. Då Österrike inlemmandes i tyska riket i mars 1938 insåg nog de flesta det kritiska läget.
I Storbritannien och Frankrike fruktade man att den tysktalande delen av Tjeckoslovakien, Sudettyskland, stod på tur, och med stöd av Italien övertalade man Hitler om ett möte i München den 29 september. Där undertecknade Chamberlain, Daladier, Mussolini och Hitler en överenskommelse, enligt vilken Sudetområdet avträddes till Tyskland. I gengäld avstod Hitler från fler territoriella krav på Tjeckoslovakien.
Avtalet fick förödande följder för de många socialdemokraterna i området. I egenskap av antifascister hotades de av nazisterna med koncentrationsläger och i värsta fall avrättning, och de tjeckiska meningsfränderna avvisade deras erbjudande om hjälp mot nazisterna eftersom de i första hand betraktades som tyskar.
Hjälpen kom genom SSU:s förbundsordförande Torsten Nilsson, som fick den svenska regeringen under ledning av Per Albin Hansson att utfärda ett antal visa för de svartlistade sudettyskarna. På så sätt räddades hundratals människoliv.
Några av de första som kom till Sverige med hjälp av den svenska arbetarrörelsen var två grupper som anlände med båt till Stockholm, en i november, en på julafton 1938. Efter tillfällig lägerplacering i Slätviken fick de permanentbostad i Eskilstuna.
En av dem var den uppskattade musikern Otto Seidl som avled för några år sedan. Minnet av honom och de andra som kom 1938 lever vidare genom deras barn och barnbarn, bland vilka en grupp nu samlas i en studiecirkel för att dokumentera förfädernas och därmed också Eskilstunas viktiga historia. I stadsarkivet finns flera hyllmeter dokumentation om den sudettyska socialdemokratiska föreningen Treuegemeinschaft. Den 10 oktober inbjuder ABF allmänheten till två föreläsningar om sudettyskarnas öden.
I Eskilstuna finns inte bara ättlingar till de här sudettyskarna. Efter kriget kom nästa slag mot dem som var kvar i Tjeckoslovakien i form av vild fördrivning och hämndaktioner där varje tjeck kunde agera som domstol. När president Beneš i maj 1945 utfärdade sina dekret tog trakasserierna mot sudettyskarna organiserad form. De fråntogs sitt medborgarskap, fördrevs från sina hem och deras egendom beslagtogs. De flesta hamnade i Österrike eller i någon av västzonerna i det delade Tyskland, men många kom också till Sovjetzonen. Senare kom många sudettyskar som arbetskraftsinvandrare till Sverige. Deras historia är värd att uppmärksammas.
Gunilla Zimmermann
Forskare och författare
Annika Rydberg
verksamhetsutvecklare ABF Sörmland