Moderata politiker vill i måndagens Eskilstuna-Kuriren (31 juli) att strandskyddet ska reformeras så att hela Sverige kan växa. En önskan så god som någon vad gäller Flen och Flensbygden. Flen vill göra sig till en attraktiv inflyttningsort för folk i omkringliggande storstäder. Tätorten Flen söker en identitet med stadsbebyggelse, handel och skolor med inslag av Volvo och Glassbolag. Och hjärta förstås. En inte alls oäven installation i sammanhanget. Visserligen en slogan men bra och verkningsfull.
Flens kärna ska förtätas genom byggnationer och nya höghus. Och sjöarna inklusive Gårdsjön ska vara som förr. Inget nytänkande där inte. Det kan jag förstå med tanke på politikernas grundinställning att ingenting som liknar nya bostadsformer exempelvis vis ett Salsta Strand med villor och radhus ska få förekomma. Den typen av borgerlighet vill de förskansa sig från. Eller hur de nu tänker? Det syns som att Gårdsjön liksom andra sjöar ska finnas som vore de speglar av en natur som inte ska användas till annat än det som gäller idag. Den som drömmer om alternativ bör tänka om och inte bry sig.
Moderaterna Finstorp och Bergheden uppmärksammar i artikeln behovet av strandnära bostadsbyggande. Tyvärr ser jag inte att politikerna inom något parti intresserat sig för denna typ av utveckling. Mina tidigare artiklar om Salsta Strand har intresserat ett antal enskilda men först nu ser det ut som M ser sjöar och stränder som ett sätt att få nya att bosätta sig här.
Sättet som Flens stad behandlar dess natursköna natur kring Gårdsjön berörde mig på promenaderna jag gjorde som nyinflyttad stockholmare för cirka sju år sedan. I dag är det ingen annan skillnad än att buskar och träd röjts. I övrigt är det lika folktomt och öde. Men numera är jag upprörd. Flen skryter om alla sina cirka 200 sjöar. En av dem är unika och vackra Gårdsjön. Ni fritidspolitiker som arbetar och sliter med allehanda uppmärksamheter hit än dit måste ut och se er omkring vad Flens stad glömmer och helt enkelt gömmer undan. Gps och översiktsplaner i all ära räcker inte. De orienterar de vilsegångna. Verkligheten är som alla orienterare vet något annat mer komplext och levande.
Tyvärr sammanblandar ni från tid till annan experters och forskares bild av det befintliga och möjliga med de uppdrag väljarna gett er. De har drömmar om hur saker ska se ut och formas. Med andra ord de visioner ni ska styras av i ert tänkande och handlande. Människor utan drömmar har vare sig egna val eller mål.
Någon uppståndelse eller debatt har inte synts till. Nu när frågan om strandskydd tas upp hoppas jag att folk och myndigheter tar sig an detta som en väsentlig och vital utvecklingsfråga för både landsbygden och de nära storstäderna.
Stig Carstensen
Pensionerad företagsledningskonsult