Den 29 januari avslog kommunfullmäktige i Strängnäs en motion av Eva-Lotta Ekelund (MFP) om utbildning i skollagen för ledamöterna i barn- och utbildningsnämnden.
Avslagsmotiveringen är mångordig: ”Varje nämnd har en stab med tjänstemän... och är expert på det just den tjänstemannen gör”. ... Varje förtroendevald är även begränsad i sitt uppdrag eftersom detta inte är den förtroendevaldas huvudsakliga sysselsättning. Att hålla sig à jour inom nämndens hela verksamhetsområde skulle därför ställa höga krav på men även ta mycket tid i anspråk för en förtroendevald politiker”.
Det är en plädering för tjänstemannastyre!
Som konsumenter är vi kritiska och tar in information från flera håll. I näringslivet uppskattas kunniga och krävande kunder.
En ledamot i en nämnd kan liknas vid en köpare. Tjänstemännens förslag måste utvärderas. Det kräver kunskap. En ledamot som ogillar ett förslag kan yrka ändringar eller återremiss och reservera sig mot beslut. När beslutet är fattat har alla ledamöter som inte reserverat sig gjort beslutet till sitt. Efteråt går det inte att skylla på tjänstemännens underlag.
Ledamot kan också väcka frågor – ta nämndinitiativ.
En ledamot i en nämnd eller kommunstyrelse som agerar i strid mot lagstiftningen – eller underlåter att agera - kan dömas till tjänstefel enligt brottsbalken.
Maj-Britt Andersson (S) menade att motionen var kränkande mot BUN:s ledamöter som ofta var erfaret skolfolk eller hade jobbat länge politiskt. Mikael Lagergren (M) sa ”..visa på några statsråd som är sakkunniga, visa mig någon generaldirektör som är sakkunnig”.
En grundpelare i svensk demokrati är utbildning. Det har också statsråden och generaldirektörerna. De utvecklar ofta stor sakkunskap i sina uppdrag.
Om Strängnäs kommuns politiker menar att det inte ska gälla här, så har väljarna i kommunalvalet i höst anledning att ställa frågor till kandidaterna.
Per Wedlin
politiskt obunden ersättare i Strängnäs kommunfullmäktige