Torsdagen 11 oktober höll Eskilstuna kommun ett samrådsmöte om hur Sigurdsristningen ska tillgängliggöras och denna gång var jag som representant för det kommunala Rådet för Funktionshindersfrågor (RFF) inbjuden att delta av projektledare Kristina Birath. De två förslag White arkitekter Uppsala visat i maj hade utvecklats jämfört med de jag kunnat ta del av och nämnde i mitt debattinlägg i EK 3 oktober.
Till skillnad från tidigare förslag låg entréplatsen nu på den befintliga parkeringsplatsen, och därmed inte på samma sida som Ramsundsberget och Sigurdsristningen, i båda förslagen. Förutom parkeringsplatser föreslogs utrymme för toaletter, information och annat byggas. De tidigare påträngande träramperna hade tonats ned genom att förslaget nu utgick mer från Ramsundsberget. Till exempel var drygt halva vägen till ristningen i det ena förslaget, i likhet med idéskissen Mats Ohlins och jag gjort, en grusad stig. Men stigen övergick i ett trärampsystem, för att därefter fortsätta i en närapå horisontell metallstruktur som nyttjar befintliga hål i berghällen innan den upphör vid Sigurdsristningen.
Innan mötet avslutades fick jag möjlighet att säga några ord om Mats Ohlins och mitt förslag, där en entréplats med parkeringsplatser och ett välkomstcentrum föreslås läggas vid Ramsundsbergets nordvästra fot. En hiss i centrumet leder besökare till samma nivå som ristningen. Efter att ha passerat en liten träbro till Ramsundsberget följs en stig genom skogen till Sigurdsristningen. Utöver att föreslagen hiss visade sig vara en svaghet, påpekades att kommunen inte äger marken för den föreslagna entréplatsen.
Visserligen är det bra att Eskilstuna kommuns förslag nu börjar förhålla sig till platsen. Men att dela upp det i tre delar med olika material, förhållningssätt till topografi och därmed karaktärsdrag, riskerar bli otydligt och att helheten går förlorad. Vidare förhindrar den vältrafikerade vägen en naturlig koppling mellan föreslagen entréplats och gångvägen till Sigurdsristningen. Ett problem som inte finns i Mats Ohlins och mitt förslag, där hissen dessutom utan större svårigheter kan ersättas av en gångstig som följer Ramsundsberget. Något som går att lösa om viljan finns, då Eskilstuna kommun trots allt äger fastigheten Sundbyholm 2:1.
Avslutningsvis är Eskilstuna kommun fortfarande välkommen att låta vidareutveckla det förslag Mats Ohlin och jag tagit fram på ideell basis och utan annat stöd än vår övertygelse att tillgängligheten till Sörmlands största hällristning både kan och bör användas för att ge Eskilstuna ett attraktivt besöksmål tillgängligt för alla.
Helena Brobäck
arkitekt SAR/MSA, ledamot i Eskilstunas kommunala RFF