Ökande ekonomiska klyftor skapar fattigdom - bättre politiker är lösningen! En artikel i EK 9 augusti om fattigdomsgränsen väcker mitt politiska intresse. Artikeln belyser varför andelen människor, som lever i fattigdom i Södermanland, har ökat de senaste åren.
Ekonomen på LO, Anna Almqvist, gör en saklig analys enligt följande punkter:
1) De relativa inkomsterna för grupper som inte har arbetsinkomster, sjuka och arbetslösa, har urholkats. Nivåerna i försäkringssystemen har inte hållit jämna steg med ökningen av arbetsinkomster.
2) De som tjänar mest i samhället har dragit ifrån, vilket beror på att avkastning av kapital har blivit större under de senaste decennierna.
Detta är de ramar och förutsättningar som politikerna har att jobba med, men i stället för konkreta förslag levererar de gammal inaktuell skåpmat. Ingen nämner något om att vi måste sälja mera av vår tillverkning både i Sverige och på export för att skapa arbetstillfällen.
Monica Johansson påstår att orsaken är att våra bruksorter försvann.
Den processen startade på 1950-talet. Monica Johansson borde ägna sin högavlönade tid åt att komma med realistiska förslag i stället för att ägna sig åt nostalgisk historieforskning.
Mattias Claesson (C) påstår att förklaringen är den låga utbildningsnivån i länet som gör det svårare att få jobb. Detta har hävdats i generationer och det är glädjande att Mattias Claesson nåtts av denna självklara insikt. Det skulle kännas bra att få förslag från Claesson hur han skall anställa fler med låg utbildning inom landstinget. Det behövs många människor som kan uträtta viktiga rutinjobb som underlättar för sjukvårdspersonalen att kunna koncentrera sig på praktisk sjukvård och därmed få bukt med vårdköerna.
Politikerna har misslyckats med sin uppgift, vilket de inte är medvetna om själva. Vi måste ställa högre krav på våra etablerade politiker, vilket jag härmed gör!
Alf Karlman
Landsbygdspartiet oberoende Södermanland