– Jag gått efter originalritningarna, så nu ser huset ut som när det var nytt. När jag köpte huset i januari var det så risigt att jag kunde sticka handen igenom ruttet trä och få mögel under naglarna, berättar Ylva när vi står på den nygjorda altanen som vetter mot bangården.
Fönster och dörrar är nytillverkade efter originalen och snickarglädjen på fasaden är handsågad, planka för planka. Tidigare var huset vitt, men nu har det fått de ursprungliga färgerna ockra, bränd ockra och engelskt rött.
Banvallen ligger öde och tyst, men en gång i tiden fanns det sju spår och området var fullt av liv och rörelse.
– Det är häftigt att tänka att min mormor köpte tågbiljetten i mitt hus och steg på tåget här utanför min altan. Och att mamma gjorde samma sak från det "nya" stationshuset som ligger här bredvid.
När Ylva kom till Åker för fem år sedan köpte hon det "nya" stationshuset där hon först öppnade restaurang och sedan startade tillverkning av rabarberlikören Rhuby, som också är namnet på hennes företag.
För två och ett halvt år sedan gick Ylva förbi det gamla stationshuset varje dag och varje gång hon såg det tänkte hon: "Det huset vore häftigt att köpa och renovera". Nu i januari, blev drömmen verklighet och för två veckor sedan flyttade hon in med sina tvillingsöner Lukas och Viktor och den gigantiska grand danois-tjejen Silver.
– Jag är jättenöjd, allt har blivit som jag tänkte mig när jag steg in i huset för första gången. Jag visste precis hur jag ville att det skulle se ut. Bottenvåningen var uppdelad i många små rum, så det fanns mycket att ändra på.
Bottenvåningen är cirka 100 kvadrat. Nu är de flesta väggar borta, bara två halvväggar delar in undervåningen i tre större rum: först hallen som är en del av vardagsrummet, från vardagsrummet är det öppet till husets centrum med matbord och kök. Efter matplatsen kommer man in i biblioteket med Chesterfieldsoffa och bokhyllor. Här finns också ett litet gästrum med tillhörande badrum.
– Jag känner mig harmonisk när jag kan ha en överblick över rummen. Var man än befinner sig har man kontakt med hela nedervåningen. Jag gillar inte att stänga in, här kan energin flöda runt och vi kan umgås i hela nedervåningen oavsett om man tittar på tv, lagar mat eller sitter och läser i soffan.
Takhöjden är imponerande, tre meter i både under- och övervåningen. Till den rymden krävs lampor som fyller upp och det har Ylva lyckats med att hitta. Många är fynd från Blocket men också import från Kina.
– Jag älskar Blocket, det finns så mycket spännande saker som kan byta ägare utan att det kostar en förmögenhet. Mycket av det jag har hemma är därifrån, till exempel barstolarna som är gjorda av traktorsitsar, lamporna i taket över köksbänken, köksbordet och den gamla telefonen i hallen. Att surfa på inredningssajter och Blocket är ett sätt att varva ned när jag går och lägger mig, i stället för att läsa en bok.
Vi tittar runt på alla spännande prylar och frågar vilken designer som ligger bakom statyer, tavlor och ljusstakar. Men de flesta sakerna har Ylva ingen aning om.
– Sånt bryr jag mig inte om. Jag är ganska specifik i vad jag gillar, sen spelar det ingen roll om det är äkta eller plagiat.
Inredningen går i grått, svart, mörkbrunt, vitt och beige – nästan samma färger som Silver – hon gör sig bra på mattan i vardagsrummet.
– Jag har velat föra in ålder och tradition i huset igen. Det fick absolut inte bli gulligt och romantiskt, det passar inte in här. Men genom att ha en inredning med metall och avskalat, lite industrikänsla, blandat med klassiska ting som Chesterfieldsoffan ska det kännas att det finns en anknytning till orten, järnet och järnvägen.
– Sen gillar jag inte att ha en massa prydnadssaker utan man ska kunna nyttja alla rum och så har det verkligen blivit.
Det mesta av den gamla inredningen var bortrenoverad när Ylva köpte huset. Platsen där kakelugnen stod ska få en stor, gammal gjutjärnkamin och stuckaturerna i taket är ersatta med nya. Men gjutjärnselementen är original och blästrade för att få dem snygga.
– Innan vi började röja undan alla träd som dolde huset så såg man det nästan inte. Nu är det många som är nyfikna på insidan, för många Åkersbor tycker ju att det är "deras" gamla stationshus. Men jag kan inte bjuda in alla så jag hoppas reportaget kan stilla någras nyfikenhet.
Kåge, som Ylva köpte huset av, har flyttat in i ett litet hus alldeles intill. Ylva har sett till att det är helt handikappanpassat så att Kåge kan bo kvar så länge han vill och kan.
– Nu känns det som om jag har landat och bor där jag verkligen vill bo. Jag har sagt att 2018 ska jag börja min nya livsstil, ta det lugnare och inte stressa så mycket.