För två dagar sedan blev jag utmanad av en vän. Utmaningen går ut på att man i sju dagar i sträck inte får tänka på något negativt i mer än 60 sekunder.
Tänker man "åh nej, det regnar, jag som skulle ut på cykelutflykt i dag", då har man 60 sekunder på sig att tänka något i stil med "men vad bra, äntligen får mina plantor vatten".
Hinner man inte tänka om förrän de 60 sekunderna är slut har man förlorat och måste börja om från början igen.
Det där kommer inte vara särskilt svårt, tänkte jag och antog självsäkert utmaningen.
I går vaknade jag en halvtimme innan klockan ringde och blev lite grinig eftersom jag hellre ville sova den där halvtimmen än att ligga vaken och vrida mig i sängen. Jag kom då på att jag ju skulle börja utmaningen samma dag och tänkte snabbt "fast nu slapp jag ju vakna av den där hemska ringsignalen, det var ju bra".
Det här går utmärkt, tänkte jag, och fyllde på termosen med dagens kaffe innan jag kilade ut genom dörren.
På vägen till jobbet smakade jag på kaffet och tyckte att det smakade... lite konstigt.
Ungefär så här gick tankarna:
"Ska det verkligen smaka så här? Jag tar en klunk till och känner efter... Nej! Det här var ju inte alls gott! Är det den där havremjölken jag la i som gör att det smakar så här eller är det kaffet det är fel på?"
Sådär fortsatte det och vips så var de 60 sekunderna borta.
Utmaningen var förlorad, redan på morgonen.
Hur som helst så fortsatte jag med utmaningen under resten av dagen och i dag vaknade jag och var på ovanligt bra humör. Det har jag fortsatt vara under hela dagen. Folk runtomkring mig har varit ännu trevligare än vanligt och jag småpratade glatt med kassörskan i kiosken när jag handlade.
Kanske är det utmaningen som ligger bakom? I så fall gör jag nog bäst i att fortsätta med den i inte bara sju dagar, utan under resten av året.