You can go your own way

Krönika av Rebecca Öhman

Att gå från två personer på 20 kvadratmeter till två personer på 67 kvadratmeter kan kosta pengar, en hel del pengar.

I den lägenhet, snarare rum, som vi bodde i under universitetstiden rymdes det en säng, ett litet matbord med två stolar och inte så mycket mer.

I den lägenhet vi flyttade till för över två år sedan finns det oceaner av plats. Äntligen skulle vi få fylla vår lägenhet med allt som en lägenhet ska innehålla: matbord med fyra stolar, hallmöblemang, soffa med tillhörande bord och en massa bokhyllor. Men det var inte det lättaste att införskaffa allt detta. Att köpa nya kvalitativa prylar gick bort direkt, det skulle bli alldeles för dyrt. Att ta en tur till Ikea skulle bli billigare, men också själlöst. Att köpa begagnat var det alternativet som kändes mest rimligt, och inte mig emot. Men det finns problematik där med. Vad tycker andra om att vi inte köper nytt? Kommer det se ut som om vi lever på 60-talet? Och kommer det lukta gammalt?

Ja, vissa av möblerna luktade lite mysko. För vissa ser vår lägenhet nog ut som om vi är rätt mycket äldre än vår faktiska ålder. Men jag bryr mig inte. Vår lägenhet har charm och historia. Vi lyckades med det som känns överväldigande i början, att hitta möbler som passar ihop. Vår soffa, som både är stor och iögonfallande betalde vi 500 kronor för. Om jag räknar bort de lite dyrare gula fåtöljerna och chiffonjén köpte vi en hel arsenal med möbler och prylar för några få tusenlappar och jag har aldrig trivts så bra i mitt eget hem förut.

Det är en lugn oas där var sak har sin egen plats. Det är kanske inte så där vitt och exklusivt som många vill ha det och det är definitivt inte digitalt. Men det är rent, minimalistiskt och i teak - helt underbart alltså.

Och det bästa av allt är att när vi väl väljer att byta hem, vilket vi kommer att göra, kommer vi kunna göra oss av med allt om vi känner för det. Vi har inte spenderat tusentals kronor på en soffa eller en säng, vi kan lika gärna sälja vidare dessa eller skänka till välgörenhet. Även om jag blivit fäst vid en del av möblerna, som den skänk som tidigare användes som tv-bänk men som numera har vår ursnygga vinylspelare på, känns det helt okej att den går vidare till en annan ägare, vi betalade ju bara maximalt ett par hundralappar för den.

Det känns även lite bättre i magen av vetskapen att vi gjort ett aktivt val för att minimera de miljöpåfrestningar som massproduktion innebär.

Vad jag vill säga med allt detta? Gå din egen väg! Det behöver inte vara vitt och rostfritt. Det kan lika gärna vara färgexplosioner och teak.

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

HeminredningInredningKrönikaTrendigt
Relaterat