‒Jag får skylla mig själv, jag håller på att packa bilen med allt det som ska med upp på antikmässan i Älvsjö.

Den packningen som snart är klar är ändå en liten krusning i jämförelse med de vågor som följer strax senare.

Den delen som i dag utgör verkstaden i Bohms antikhandel i Skogstorp ska packas ned helt och hållet och göra plats för ett kafé och ett bageri, som ska öppnas senare i vår.

Artikelbild

Anders Bohm åker hellre på en ny mässa än att han dukar upp till en födelsedagsfest. Jag har firat både 50 och 60, nu kan jag väl slippa festen.

Men just i dag ligger antikviteterna staplade på varandra i lokalerna. En del av det ska med till mässan i Älvsjö, annat ska med till en mässa i England i början på mars, en hel del ska in i verkstaden för en varsam renovering.

Anders hoppas att man nu är på väg uppåt igen i en bransch där man annars haft ganska knapra förhållanden sedan finanskrisen slog ut i full blom 2008.

‒Det finns en del som tyder på att det börjar ljusna igen, säger Anders. Och då kanske jag får uppleva en femte uppgång.

Trots att Anders är uppvuxen under 60-talet så har han aldrig någonsin hemfallit åt några idéer i stil med slit och släng. Tvärtom har han alltid levt efter devisen att göra så få avtryck av negativ karaktär, och speciellt då på gamla möbler.

En hållning som Anders delar med alla dem som vet vilket jobb det är att försöka återställa saker och ting i originalskick.

Att det blev ett liv i antikbranschen bottnar förmodligen mycket i att Anders som 14-åring första gången kom i kontakt med en släktauktion. Och just den dagen var det ganska många pusselbitar som föll på plats.

En kort period drev han visserligen nöjeslokalen Lucidor på Nygatan i Eskilstuna, men det blev bara under fyra år sedan ledsnade han på både flummare och partyprissar och återvände till antikviteterna.

Än i dag tar hjärtat ett litet glädjeskutt var gång han får chansen att besikta ett skåp från Gillberga eller Lista som är daterat antingen från 1700- eller 1800-talen.

‒Fantastiska möbler med lika fantastiska målerier, och bara bakstyckena är värda ett studium på dessa möbler. De byggdes med ett stycke som var så tätt som någonsin möjligt, vilket var enda chansen att stänga ute lopporna.

Men känner folk i allmänhet till detta hantverk som vi i nordvästra hörnet av länet haft in på knutarna i alla tider? Nej, det gör man inte.

‒Nej, all forskning på allmoge har av någon orsak stannat i Nyköping eller Vingåker. Våra trakter är ett vitt fält på antikkartan.