Börje Lewerth har haft Parkinson i fem år. Sjukdomen upptäcktes av en läkare på Hjärtintensiven på sjukhuset, där Börje låg för sitt hjärtflimmer.
– Jag minns inte hur jag reagerade när han berättade, just då var flimret viktigare att komma tillrätta med. Men det blev en väldigt konstig ny vardag jag plötsligt befann mig i, jag som aldrig varit sjuk en dag under mina 40 år som rektor och lärare.
Börje har inga av de mer karaktäristiska skakningar som förknippas med Parkinsons.
– Jag har ett inre fladder i stället, det känns skakigt och nervöst inombords. Och jag har ingen balans alls längre, att resa mig från och sätta mig på en stol är det svåraste jag har.
Via Parkinsonförbundet i länet blev Börje Lewerth erbjuden en plats i studien på FMT, något han är väldigt glad för.
– För det första är Maggan och Karina så härliga. Man blir glad bara av att träffa dem. Träningen är annorlunda och väldigt bra, med all rytmik och musik. Jag som varit aktiv musikaliskt i så många år, var med och startade Ars Musicakören och var bland annat rektor för musikklasserna på Slottsskolan, njuter verkligen av timmarna här.
Han tycker det är synd att inte många känner till FMT och den här träningsformen. Även att bara titta på och läsa av övningarna gör att man skärper uppmärksamheten, förklarar han.
Anneli Lewerth följer med sin man till FMT. Hon tycker det känns viktigt att själv delta.
– Jag ser vilka övningar Börje får göra för motoriken, för talet och koordinationen, och kan hjälpa honom att träna hemma. Och jag ser vilka framsteg han gjort sedan han började här.
Paret Lewerth kommer direkt till musikgympan från ett träningspass på Neurorehab på Mälarsjukhuset, där Börje går kontinuerligt tillsammans med vännen Thord Alskepp, också han deltagare i FMT-studien.
Thord har levt med sin sjukdom betydligt längre än sin vän.
– Det är drygt 20 år nu, och under åren har det ju faktiskt hänt väldigt mycket inom Parkinsonsforskningen, och vi har fått nya bättre mediciner. Det känns som att vi är nära en lösning, men ändå inte.
Han satt i styrelsen för Parkinsonförbundet Sörmland när han fick vetskap om den planerade studien på FMT, och även Thord var tveksam till en början.
– Men samtidigt förstod jag att det här var aktiviteter som skulle göra nytta, och många behöver nog en kick i baken för att komma igång och verkligen träna och kämpa på för att bli bättre.
– Och det är rena showen här, vi skrattar mycket och har väldigt kul. Karinas och Maggans humor och driv betyder mycket för oss. Det blir en bra stimulering i vardagen, som gör att man orkar med.
Och så kämpar man på med övningarna, och märker egentligen inte själv att man gör framsteg förrän någon pekar på förbättringarna, förklarar Thord Alskepp.
Thord och Börje konstaterar att ingen Parkinsonpatient är den andra lik. Symtomen är många och sjukdomen drabbar på olika sätt. Men stelheten, långsamheten och balansproblemen är vanliga problem.
– Risken att ramla finns alltid, och alla har vi gjort det några gånger.
Men när de en i taget får resa sig ur stolen, böja sig fram och med en trumpinne slå takten på en cymbal ramlar de inte.
Karina Larsson vid pianot och Maggan Ericsson på en pall framför, ler uppmuntrande. De ger inga förhandsinstruktioner utan visar eller sjunger vad de vill att deltagarna ska göra och sjunga med i. Det är rörelser för armar, ben, händer, fötter, bål och ansikte. Och det är väldigt mycket skratt och glada miner i lokalen.
Nästa vecka: Strokedrabbade fick livet tillbaka med FMT