– Om jag hade en tidsmaskin och kunde åka tillbaka i tiden till 1995 så är jag ändå inte säker på att jag hade tagit en annan väg runt den där snöhögen som förändrade mitt liv så mycket, säger Thomas Fogdö.
Det var den 7 februari 1995 som hans alpina karriär tog slut tvärt under en träning i Åre. Thomas Fogdö bröt ryggen i skidolyckan och de senaste 20 åren har han tillbringat i rullstol, förlamad från midjan och nedåt.
Men livet tar inte slut för att det förändras, säger han. Det var också hans budskap när han föreläste på Neurodagarna i Eskilstuna på lördagen:
– Mitt liv innehåller så mycket bra i dag som inte skulle ha funnits där annars.
Då var Thomas Fogdö ett svenskt alpint löfte på väg uppåt. En 25-åring från Gällivare vars högsta dröm var att följa i Ingemar Stenmarks skidspår.
När idrottskarriären tog slut hade han tänkt sig ett liv som polis hemma i Norrbotten.
I dag är Thomas Fogdö, 45, en framgångsrik företagare och författare från Uppsala med familj och tre barn.
Hans inspirationsföreläsningar handlar om hur man måste lära sig att hitta nya vägar i livet efter att ha drabbats av ett funktionshinder.
– Vi kan välja att se det som att vi drabbats av livet och att allt som händer gör livet mörkare. Men jag vill tro att nästan ingenting som händer tar ifrån oss förmågan att göra livet bra, säger han.
Under föreläsningen i Eskilstuna berättade han om sin egen rehabilitering och hur han ytterst motvilligt accepterade läkarnas besked att han aldrig mer skulle kunna gå.
När det ovälkomna budskapet sjunkit in beslutade han sig för att ändå leva ett vanligt liv.
Små saker, som att vistas i skog och mark, att bäckmeta vid en älvstrand och hålla sig i form hade plötsligt blivit stora utmaningar i livet.
Det var när Thomas Fogdö lärde sig att möta de svårigheterna – på samma sätt han en gång tacklat utmaningarna i idrottsvärlden – som han upptäckte att det går att leva ett alldeles vanligt liv med förlamade ben.
Och det nya livet kunde fortfarande bjuda på trevliga överraskningar.
– Jag och min hustru Anna försökte länge skaffa barn. Vi hade just accepterat att vi antagligen började bli för gamla för att kunna gå in i en adoptionsprocess när vi fick ett samtal som förändrade allt.
Det är sex år sedan nu och de befann sig på fjällsemester (med rullstol) när socialförvaltningen i Uppsala hörde av sig och meddelade att de kanske kunde få ta hand om ett ännu ofött barn.
– Det var en mamma som var oförmögen att ta hand om sin flicka. Hon skulle föda inom någon månad och i första hand letade man efter ett familjehem. Men redan från början stod det klart att den som tog hand om henne antagligen skulle få adoptera henne också.
Thomas och hans hustru tackade ja efter några dagars betänketid. Det var ju vad de alltid hade velat, berättar han:
– Tio dagar efteråt föddes hon och samma dag som vi åker för att hämta henne upptäcker vi att Anna själv är gravid. På ultraljudet visade läkaren oss dubbla hjärtslag. Vi skulle få tvillingar. Inom loppet av sex månader hade vi plötsligt fått tre barn, säger Thomas Fogdö och ler brett.
Han återkommer flera gånger till att den som fått ett funktionshinder bör undvika att säga: Det här går inte.
I stället bör man fråga sig: Vad kan jag göra?
– Min fysiska förmåga har ju förändrats efter olyckan. Men vad är det som säger att den har blivit sämre för att den är annorlunda? frågar han retoriskt.
Han rekommenderar att varje utmaning möts med samma vinnarinställning som idrottsmän och andra utpräglade vinnarskallar använder sig av vid träning.
– Det som utmärker en vinnarskalle som Zlatan, Anja Pärson eller Ingvar Kamprad är ju inte bara segrarna. De vill gärna vinna men de är inte heller rädda för att förlora eller försöka. Det är våra egna bilder av vad som är möjligt som styr vad som faktiskt är möjligt.
När någon i publiken frågar om Thomas Fogdö inte saknar skidåkningen ändå svarar han med att visa en bild på sina tre flickor. På fotografiet sover de tillsammans i baksätet på bilen:
– Någon gång när de blir större och börjar visa intresse för skidor och sådana saker ska jag börja med skidåkning igen. Det finns hjälpmedel för nästan allting om man bara letar, säger han.