"Du kommer aldrig att kunna gå igen". Det beskedet fick Martin Åberg när han som 21-åring vaknade efter en hjärnblödning. I dag, fyra år senare, är det fullt fokus på träning för att bli fullt återställd. Att köra musikterapi hos FMT Behandlingscenter har hjälpt honom till stora framsteg.
Martin sitter bakom det halvcirkelformade trumsetet, koncentrerad och med en dubbelfattad trumpinne i händerna. Vid pianot slår Karina Larsson an en ton och Martin driver den vidare medan pianot följer hans trummande.
– Det här är kanonbra träning för mig. FMT har gett mig mycket, hela kroppen mår bra och jag har återfått mitt "go". Här har jag hela tiden mål att nå och plötsligt klarar jag vad som tidigare varit omöjligt.
Martin Åberg var en kärnfrisk ung tvåbarnsfar, som aktivt ägnade mycket tid åt träning i olika former. Vad han inte visste var att han hade en missbildning i ett av hjärnans blodkärl, ett aneurysm som plötsligt brast en dag 2010.
– Jag hade jobbat på morgonen och familjen skulle på kalas när jag rasade ihop i garaget. Min sambo förstod direkt vad det var frågan om, när jag inte kunde prata och svara henne. Från att vi nådde akuten minns jag inget mer.
Martin blev liggande i respirator i två veckor och var när han vaknade helt förlamad i vänster sida. Efter en tid på Akademiska sjukhuset i Uppsala inleddes rehabiliteringen på Mälarsjukhuset. Men av den blev inte speciellt mycket. Han kämpade upp och ned i sjukhustrappan för att motbevisa läkaren som trodde Martin skulle förbli rullstolsburen, och fick snart med sig övningar att göra hemma
– I stället var jag snabbt ute i arbetslivet igen. Jag var ivrig att komma igång. Att vara ung, ha familj och få 8 000 kronor att leva på i månaden funkar ju inte. Så jag blev inskriven som fullt frisk på Arbetsförmedlingen och plötsligt stod jag på anställningsintervju hos ett företag som tillverkar byggställningar...
I dag, fyra år senare har Martin äntligen fått en rehabläkare. Nu finns en plan, för såväl arbetsträning som träning av kroppen.
– Jag har fått backa bandet, men nu är det fullt fokus på träningen igen.
FMT:s Karina Larsson skakar på huvudet åt hur den unge patienten med sin hjärnskada, hjärntrötthet och skadade vänstersida behandlats av sjukvården.
– Det måste finnas kompetens att säga "nu tränar vi först". Det är fantastiskt att ha drivet att vilja ut i arbetslivet igen, men ordentlig rehabilitering efter en hjärnblödning är livsviktigt. Här får Martin jobba inifrån, utifrån sig själv, och hela kroppens system aktiveras. Vi är ett värdefullt komplement till landstinget.
Rose-Marie Pettersson, 49, hade jobbat som förskollärare i 24 år när hon en dag på jobbet för snart tre år sedan fick en stroke.
– Jag skulle läsa för barnen när jag plötsligt tappade talet. Men jag förstod inte vad som hänt utan satte mig i bilen och körde hem. Sambon bad mig ringa 1177 och jag hann bara säga "svårt prata" så kom en ambulans.
Efter fem dagar på Mälarsjukhusets strokeavdelning väntade en lång rehabiliteringstid för Rose-Marie, som fortfarande är ljudkänslig och har svårt att minnas alla detaljer från den här tiden.
– Jag var ofta på sjukhuset, men bara för tester och kontroller, ingen direkt träning. Efter en tid fick jag gå en kurs för strokedrabbade. Det var som korvstoppning, och jag som fortfarande var väldigt trött och påverkad orkade inte ta in all information. Bara att ta mig till affären och hem var kolossalt jobbigt för mig då.
Margareta Ericsson på FMT Behandlingscenter som har jobbat på samma förskola som Rose-Marie, såg att hon led brist på rehabilitering och ringde.
– Jag minns första gången du var här och tränade på trummorna. Du orkade en kvart och blev tvungen att lägga dig ner på vår soffa. Och så sov du i en timme, helt slut av ljudnivån, koncentrationen och intrycken.
Rose-Marie Pettersson minns hon också.
– Så blev det varje gång jag var här i början. Efter ett tag räckte det med att jag vilade efter träningen, och de sista gångerna behövde jag bara sätta mig ned ett tag.
– Tack vare FMT har jag fått tillbaka talet och ingen ser längre på mig att jag haft en stroke. Jag har fått mycket av mitt gamla liv tillbaka helt enkelt och klarar bättre av att utsätta mig för saker som är jobbiga.
Martin och Rose-Marie har båda ingått i pilotstudien kring funktionsinriktad musikterapi för patienter med stroke och Parkinsons, och de hoppas att landstinget ger dem en subventionerad möjlighet att få fortsätta träna hos Margareta Ericsson och Karina Larsson.