Tage Berglund: "Jag trivs med lugnet, tystnaden och friheten hÀr i HÀrad"

VĂ„ren 1961 Ă„kte Tage Berglund till Kongo som FN-soldat . Totalt blev det 7,5 lĂ€rorika mĂ„nader i Afrika.– En av kompaniets soldater och totalt 19 svenskar dog under Ă„ren dĂ€r nere, sĂ€ger onsdagens 80-Ă„rsjubilar som slutade fira födelsedagar under tiden i Kongo.

Eskilstuna2016-11-30 07:57

Egentligen Ă€r det personalen pĂ„ försvarsfordonsmuseet Arsenalen vi ska tacka för att Tage Ă€r med i tidningen för att berĂ€tta sin historia – de skrev nĂ€mligen ett mejl till oss: "I StrĂ€ngnĂ€s mycket vĂ€lbekante Tage Berglund fyller 80 Ă„r – en veteran med mĂ„nga minnen, politiskt engagerad och en enastĂ„ende guide hos oss. Vi vill gĂ€rna att han Ă€r med i tidningen", stod det.

– Trevligt mejl, sĂ€ger vĂ„r jubilar nĂ€r vi ringer och han tackar snart ja till medverkan i bladet.

– Jag har varit guide pĂ„ Arsenalen sedan de slog upp portarna i juni 2011 och trivs mycket bra med uppdraget, sĂ€ger Tage nĂ€r vi sedan trĂ€ffas i HĂ€rad ett par veckor före bemĂ€rkelsedagen.

Tage vÀxte upp i VingÄker med förÀldrar och en lillebror.

– VĂ„ra förĂ€ldrar var fantastiska, de levde verkligen för mig och lillebrorsan Hans, intygar Tage som bara var 17 Ă„r nĂ€r han gjorde militĂ€rtjĂ€nstgöringen pĂ„ Lv 6 i Göteborg.

– Det var ont om jobb hemma i VingĂ„ker och jag fick chansen att rycka in vid sĂ„ pass unga Ă„r. Jag hade mycket bra befĂ€l som stĂ€llde krav pĂ„ oss och vi fick lĂ€ra oss att ta hand om oss sjĂ€lva, fortsĂ€tter han.

Som 22-Äring var Tage landets yngsta som gick Arméns underofficersskola i Uppsala och nÄgra Är senare anmÀlde han sig till FN-tjÀnst och i maj 1961 kommenderades han som soldat till Kongo.

– Jag var sergeant och vĂ„r bataljon bestod av vanliga vĂ€rnpliktiga. Efter nĂ„gra mĂ„nader i Elizabethville flyttades vĂ„rt kompani 160 mil bort till en flygbas i Kitona. Den 24 oktober var vi tillbaka och dĂ„ fick vĂ„rt kompani ta hand om ett av FN:s flyktinglĂ€ger. DĂ€r fanns 45000 mĂ€nniskor frĂ„n sju olika afrikanska stammar med var sin stamhövding – det var inte helt lĂ€tt att fĂ„ alla att komma överens, sĂ€ger Tage och ler snett.

– PĂ„ min 25-Ă„rsdag skulle det ordnas en fest för mig, men jag ville inte bli firad i samband med alla hemskheter och allt dödande i flyktinglĂ€gret. DĂ€r och dĂ„ bestĂ€mde jag mig för att aldrig göra nĂ„got stort av mina födelsedagar, sĂ€ger Tage utan att i detalj gĂ„ in pĂ„ de hemskheter han fick uppleva.

Fick ni nÄgon hjÀlp att bearbeta era upplevelser nÀr ni kom hem?

– Vi skulle fĂ„ prata med en psykolog efter tiden i Kongo, men de har fortfarande inte hört av sig till mig. Det Ă€r Inger som varit min psykolog genom Ă„ren.

Har du fortfarande spÄr kvar av tiden i Kongo?

– Jag kom dĂ€rifrĂ„n pĂ„ julafton 1961 och till julen brukar minnena komma. Jag hade mardrömmar i mĂ„nga Ă„r, men nu har de upphört.

Tage var pÄ regementet i NorrtÀlje tre Är och dÀrefter blev det P10 i StrÀngnÀs till han fick avtalspension som 56-Äring och avslutade den militÀra karriÀren som hemvÀrnschef i StrÀngnÀs dÀr han byggde upp en organisation som letade efter försvunna mÀnniskor.

– Det var Hans Sjöberg och jag som jobbade ihop dĂ„ – vi var lite av föregĂ„ngare till Missing People, sĂ€ger Tage.

Under mÄnga Är var Tage engagerad politiker i Folkpartiet, satt i kommunalfullmÀktige i StrÀngnÀs och arbetade lokalt, framför allt för barnens bÀsta i HÀrad.

– Men nu har jag lĂ€mnat politiken och Ă€r partipolitisk obunden, konstaterar han.

Födelsedagen gÄr som alltid i lugnets tecken och firas lördagen innan han fyller tillsammans med sina nÀrmaste.

– Men i september dök ett gĂ€ng gamla militĂ€relever till mig upp hĂ€r i HĂ€rad och firade mig i förskott. Det var nio bilar hĂ€r ute pĂ„ gatan, en vĂ€ldigt rolig överraskning, sĂ€ger Tage och skrattar.

Blivande livskamraten Inger trÀffade han pÄ dans i Uppsala 1960, det blev förlovning Äret efter och giftermÄl i Uppsala Domkyrka ytterligare ett Är senare.

– TĂ€nk att hon orkat med mig och alla mina tankar och minnen under dessa Ă„r, det Ă€r ju fantastiskt, sĂ€ger Tage och ler mot sin fru.

NÀr hamnade ni hÀr i HÀrad?

– Vi byggde huset 1969 och hĂ€r vill vi vara kvar, Ă€ven om huset Ă€r lite för stort för oss tvĂ„. Jag trivs med lugnet, tystnaden och friheten.

– Och tĂ€nk att ha naturen just utanför knuten, tillĂ€gger Tage och pekar mot skogen.

PĂ„ de snösliriga vĂ€garna hemĂ„t tĂ€nker jag pĂ„ de himmelsvida kontrasterna Tage har fĂ„tt uppleva pĂ„ sin livsresa – frĂ„n tragedierna dĂ€r och dĂ„ i Kongo till stillheten hĂ€r och nu i HĂ€rad.

Jag förstÄr att han Àr tillfreds med sin nuvarande tillvaro.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om