Egentligen Ă€r det personalen pĂ„ försvarsfordonsmuseet Arsenalen vi ska tacka för att Tage Ă€r med i tidningen för att berĂ€tta sin historia â de skrev nĂ€mligen ett mejl till oss: "I StrĂ€ngnĂ€s mycket vĂ€lbekante Tage Berglund fyller 80 Ă„r â en veteran med mĂ„nga minnen, politiskt engagerad och en enastĂ„ende guide hos oss. Vi vill gĂ€rna att han Ă€r med i tidningen", stod det.
â Trevligt mejl, sĂ€ger vĂ„r jubilar nĂ€r vi ringer och han tackar snart ja till medverkan i bladet.
â Jag har varit guide pĂ„ Arsenalen sedan de slog upp portarna i juni 2011 och trivs mycket bra med uppdraget, sĂ€ger Tage nĂ€r vi sedan trĂ€ffas i HĂ€rad ett par veckor före bemĂ€rkelsedagen.
Tage vÀxte upp i VingÄker med förÀldrar och en lillebror.
â VĂ„ra förĂ€ldrar var fantastiska, de levde verkligen för mig och lillebrorsan Hans, intygar Tage som bara var 17 Ă„r nĂ€r han gjorde militĂ€rtjĂ€nstgöringen pĂ„ Lv 6 i Göteborg.
â Det var ont om jobb hemma i VingĂ„ker och jag fick chansen att rycka in vid sĂ„ pass unga Ă„r. Jag hade mycket bra befĂ€l som stĂ€llde krav pĂ„ oss och vi fick lĂ€ra oss att ta hand om oss sjĂ€lva, fortsĂ€tter han.
Som 22-Äring var Tage landets yngsta som gick Arméns underofficersskola i Uppsala och nÄgra Är senare anmÀlde han sig till FN-tjÀnst och i maj 1961 kommenderades han som soldat till Kongo.
â Jag var sergeant och vĂ„r bataljon bestod av vanliga vĂ€rnpliktiga. Efter nĂ„gra mĂ„nader i Elizabethville flyttades vĂ„rt kompani 160 mil bort till en flygbas i Kitona. Den 24 oktober var vi tillbaka och dĂ„ fick vĂ„rt kompani ta hand om ett av FN:s flyktinglĂ€ger. DĂ€r fanns 45000 mĂ€nniskor frĂ„n sju olika afrikanska stammar med var sin stamhövding â det var inte helt lĂ€tt att fĂ„ alla att komma överens, sĂ€ger Tage och ler snett.
â PĂ„ min 25-Ă„rsdag skulle det ordnas en fest för mig, men jag ville inte bli firad i samband med alla hemskheter och allt dödande i flyktinglĂ€gret. DĂ€r och dĂ„ bestĂ€mde jag mig för att aldrig göra nĂ„got stort av mina födelsedagar, sĂ€ger Tage utan att i detalj gĂ„ in pĂ„ de hemskheter han fick uppleva.
Fick ni nÄgon hjÀlp att bearbeta era upplevelser nÀr ni kom hem?
â Vi skulle fĂ„ prata med en psykolog efter tiden i Kongo, men de har fortfarande inte hört av sig till mig. Det Ă€r Inger som varit min psykolog genom Ă„ren.
Har du fortfarande spÄr kvar av tiden i Kongo?
â Jag kom dĂ€rifrĂ„n pĂ„ julafton 1961 och till julen brukar minnena komma. Jag hade mardrömmar i mĂ„nga Ă„r, men nu har de upphört.
Tage var pÄ regementet i NorrtÀlje tre Är och dÀrefter blev det P10 i StrÀngnÀs till han fick avtalspension som 56-Äring och avslutade den militÀra karriÀren som hemvÀrnschef i StrÀngnÀs dÀr han byggde upp en organisation som letade efter försvunna mÀnniskor.
â Det var Hans Sjöberg och jag som jobbade ihop dĂ„ â vi var lite av föregĂ„ngare till Missing People, sĂ€ger Tage.
Under mÄnga Är var Tage engagerad politiker i Folkpartiet, satt i kommunalfullmÀktige i StrÀngnÀs och arbetade lokalt, framför allt för barnens bÀsta i HÀrad.
â Men nu har jag lĂ€mnat politiken och Ă€r partipolitisk obunden, konstaterar han.
Födelsedagen gÄr som alltid i lugnets tecken och firas lördagen innan han fyller tillsammans med sina nÀrmaste.
â Men i september dök ett gĂ€ng gamla militĂ€relever till mig upp hĂ€r i HĂ€rad och firade mig i förskott. Det var nio bilar hĂ€r ute pĂ„ gatan, en vĂ€ldigt rolig överraskning, sĂ€ger Tage och skrattar.
Blivande livskamraten Inger trÀffade han pÄ dans i Uppsala 1960, det blev förlovning Äret efter och giftermÄl i Uppsala Domkyrka ytterligare ett Är senare.
â TĂ€nk att hon orkat med mig och alla mina tankar och minnen under dessa Ă„r, det Ă€r ju fantastiskt, sĂ€ger Tage och ler mot sin fru.
NÀr hamnade ni hÀr i HÀrad?
â Vi byggde huset 1969 och hĂ€r vill vi vara kvar, Ă€ven om huset Ă€r lite för stort för oss tvĂ„. Jag trivs med lugnet, tystnaden och friheten.
â Och tĂ€nk att ha naturen just utanför knuten, tillĂ€gger Tage och pekar mot skogen.
PĂ„ de snösliriga vĂ€garna hemĂ„t tĂ€nker jag pĂ„ de himmelsvida kontrasterna Tage har fĂ„tt uppleva pĂ„ sin livsresa â frĂ„n tragedierna dĂ€r och dĂ„ i Kongo till stillheten hĂ€r och nu i HĂ€rad.
Jag förstÄr att han Àr tillfreds med sin nuvarande tillvaro.