Börje Carlson: Jag skulle med glädje leva om mitt liv

Det är över 70 år sedan han inledde sin långa, vindlande journalistbana, men Börje Carlson minns fortfarande varenda intervju han gjort. Och nu när han överlevt de flesta vännerna återupplever han de spännande samtalen med idrottsmän, politiker och kändisar i sömnen.

Födelsedag2016-07-30 06:05

Det lutade länge åt att Börje skulle följa i sin pappas fotspår och bli trädgårdsmästare. Intresset för vackra trädgårdar och blomster smittade tidigt av sig - och gav en lika oväntad som positiv sidoeffekt.

– Pappa var välutbildad och hade en rad jobb i många län under min uppväxt. Jag föddes i Uppland och redan som litet barn var jag med och vandrade runt i trädgårdarna, och pappa passade på att undervisa mig samtidigt. Jag lärde mig tidigt att räkna bland äpplena och päronen.

När Börje sedan började skolan, nu i Valdemarsvik i Östergötland, upptäckte lärarna att pojken hade lätt för sig.

– Matematiken var mitt bästa ämne. Och redan i andra klass hade jag högsta betyg i alla ämnen. I realskolan började jag skriva uppsatser, och fick dem upplästa av lärarna som kallade mig för journalistämne.

Familjen flyttade till större trädgård, större blomsterhandel och nya skolor i Avesta, och lärarna fortsatte att puffa Börje mot ett yrkesliv som journalist. Ett volontärjobb på Salaposten som 19-åring – och ett långt yrkesliv i tidningsbranschen var inledd. Det var slutfunderat på blommorna. Det dröjde dock tills sonen fick anställning på Aftonbladet innan trädgårdsmästaren erkände skribenten.

Sammanlagt elva tidningar i åtta län var Börje Carlsons arbetsgivare från 1945.

– Alla flyttar var uteslutande mina beslut. Jag ville lära mig mer, komma upp i lön och se mig om i landet, så jag sökte mig vidare.

På grund av att hans mamma, som blivit änka, bodde i Kvicksund tog Börje anställning på Folket i Eskilstuna i mitten på 60-talet. Och här blev han kvar i drygt 20 år innan han valde att gå i pension vid 61 års ålder. Då fick det vara slutskrivet, och slutjobbat tidiga morgnar och sena kvällar.

Han har jobbat som både allmän- och sportreporter samt redigerare genom åren. På Folket blev han sportchef. Han har varit med och bevakat många stora händelser och mästerskap, lokalt som globalt, på 1900-talet.

Börje ler när han ombeds räkna upp några av alla de intressanta människor han intervjuat och lärt känna via jobbet. Han har käkat middag med den ryske kosmonauten Gagarin, som 1961 blev första människan i rymden. Han har stått och frusit på bandy tillsammans med Olof Palme. Åkt tåg med legendariske sportjournalisten Torsten Tegnér. Haft djupa, intressanta samtal med Gunnar Sträng, Zarah Leander, Bosse Parnevik, Gunder Hägg och många, många fler sportprofiler, artister och politiker.

– Numera har jag börjat återuppleva många intervjuer om natten i väldigt livliga drömmar.

Han är fascinerad över utvecklingen under hans levnad, både i världen och i yrket.

– Från blyertspennor och skrivmaskiner till datorer och mobiltelefoner – tänk så fantastiskt mycket som hänt. Intervjutekniken är en annan och journalistiken i sig har förändrats. Jag har inte ångrat mitt yrkesval en dag och fick jag så skulle jag med glädje leva om mitt liv utan att ändra på något. Men den nya tekniken skulle jag få klara problem med. Mobiltelefon kan jag vara utan. Dagens unga människor har sina telefoner de går runt och pratar i hela tiden, men de glömmer att höra av sig till morfar och farfar.

Tillsammans med hustrun Marianne fick han 43 lyckliga år i Eskilstuna. Hon gick bort för drygt tre år sedan. Börje har varit gift sammanlagt fyra gånger och förlovad i ytterligare två. Han har överlevt samtliga, förutom sin första fru, barnens mor. Och likadant är det med nära vänner och kära kollegor.

– Det är baksidan med att bli så här gammal. Man blir ensam, och jag saknar mina kompisar att prata med. Kanske är det därför jag börjat drömma om mina intervjuer. Och när benen nu inte riktigt bär mig längre och jag är hänvisad till rullatorn har jag inte samma möjlighet som förr att gå ut på stan och träffa människor. Inte är jag så svår på damer längre heller, skrattar han.

– Men jag klagar inte. Jag hänger med i tidningar och på nyheterna på tv.

Han stortrivs i sin lägenhet, högst upp i fastigheten och med en stor, insynsskyddad balkong i söderläge.

– Jag har större än jag behöver och hyran tar halva pensionen. Men jag har flyttat så mycket i mina dar och här har jag det väldigt bra.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om