– Eskilstuna är toppen, jag trivs så bra här fortfarande och i Slagsta där vi bor är det så lugnt och skönt, konstaterar torsdagens jubilar, som jobbade sin sista arbetsdag redan den 3 juni.
Länge under uppväxten som ett av tre syskon var det meningen att Claes-Göran skulle ta över bondgården i Folkesta efter föräldrarna.
– Jag skulle bli bonde, och hjälpte far min med gården efter skolan och en tid efter lumpen. Men det blev för lite att göra för oss båda under vintrarna och 1973 fick jag via fars kontakter anställning på Assa Stenman.
Där blev han kvar i tre år innan han bytte arbetsgivare till Volvo, där han stannade i 32 år, körde truck, monterade och hann med många olika arbetsuppgifter. Vår och höst tog han länge ledigt ett antal veckor för att hjälpa sin pappa, men det blev aldrig av att Claes-Göran övertog gården utan den såldes på 80-talet.
– Jag trivdes väldigt bra på Volvo, men när de ville ställa mig vid en maskin blev jobbet för enahanda. Jag fick hjälp att hitta ny anställning och blev yttre fastighetsskötare i Skiftinge. Det var ett bra och fritt jobb. Men tyvärr var tjänsten inte någon fast anställning utan efter en tid blev jag arbetslös.
Under de tre åren utan jobb gick Claes-Göran ett antal kurser via Arbetsförmedlingen, och sin sista anställning har han sedan haft på Samhall.
– Jag har bland annat bäddat sängar och städat uthyrningsstugor i Sundbyholm och det har varit en riktigt bra sista tid. Men på ett statligt företag får man inte jobba längre än till 65 och ska jag vara ärlig hade jag ändå inte velat fortsätta. Jag har faktiskt längtat efter pensioneringen och att bara få vara ledig. Jag har ju jobbat rätt hårt i mina dar.
På agendan framöver finns inget speciellt inplanerat, och så vill Claes-Göran Pettersson ha det. Finns för mycket inskrivet i kalendern njuter man inte fullt ut av den nyvunna ledigheten, tror han. Kanske blir det en och annan resa så småningom, men än så länge tar han tillvaron som den kommer.
– Anita jobbar ett antal månader till, så än så länge skjutsar och hämtar jag henne, städar och lagar mat. Jag är morgonpigg så det är inga problem att fortsätta gå upp tidigt på morgnarna. När kvällen kommer somnar jag i stället i soffan, skrattar han.
Även semesterveckorna är i år lite annorlunda.
– Vi har delat sommarstuga i Sundbyholm med frugans bror i många år, men vi sa ifrån om den i år. Det är mycket jobb med en trädgård och man vet ju aldrig hur länge man orkar. Nu kan vi ta en picknickkorg och en filt med oss och åka ut till Sundbyholmsbadet och bara njuta i stället. Eller bara vara hemma och njuta av den nyinglasade balkongen. Och vi älskar att dansa. Under sommaren blir det många turer till bland annat Barva, Kolbäck och Parken Zoo.
Anita och Claes-Göran var ett par under några år på 70-talet, men gick skilda vägar i livet och skapade varsin familj och tillvaro. När Claes-Göran blev änkling kom en dag ett brev.
– Anita skrev att hon hört att jag mist min fru och beklagade sorgen. Hon kom över på kaffe och snart hade vi flyttat ihop. Vi upptäckte att vi aldrig riktigt glömt varandra, och från 2006 är vi ett par igen. Det känns fantastiskt.