Några speciella yrkesdrömmar hade aldrig den unge Leif under uppväxten i Eskilstuna.
– Jag har sagt någon gång i ungdomen att jag ville "bli människa", och det är ju ganska fint uttryckt. Men på gymnasiet fick det i alla fall bli teknisk linje, för i branschen fanns jobb att få.
Redan i unga år kom musiken in i Leifs liv, hela familjen var musikalisk och på kommunala musikskolan valde han klarinett. Snart var han helt såld på den moderna jazzen, och lyssnade på musiker som Sonny Rollins och John Coltrane.
Sedan dess har Leif Linnskog med glädje spelat jazz i olika former och konstellationer, och trakterar såväl klarinett som saxofon, med tenorsaxen som huvudinstrument.
Men när han blev professionell musiker 1969 var det dansmusik som gällde dagligen i över tio år. Med dansbandet Eldorados firade han triumfer såväl på dansbanor landet runt som i etern.
1974 fick orkestern sitt nationella genombrott med "I min lilla värld av blommor", som låg på Svensktoppen i på den tiden maximala tio veckor, varav sex på förstaplatsen, före Lena Anderssons "Hasta Manana". 1975 deltog de i tv-programmet "Nygammalt". Plötsligt var Eskilstunagrabbarna heta idoler och nämndes i samma andetag som Flamingokvintetten, Streaplers och Schytts.
– Vi fick lov att skaffa hemligt telefonnummer, det var helt galet, skrattar Leif och visar konvoluten på några av de lp-skivor Eldorados spelade in. De pryds av medlemmarna iklädda de ena osannolika dräkterna efter de andra.
– Orkesterkläderna var speciella på 70-talet kan man lugnt konstatera. Ett tag var vi helt klädda i guld, med jackor, äppelknyckarbyxor och platåstövlar.
Det blev en riktigt rolig, om än väldigt intensiv, period i livet. I några år jobbade han också som inspelningstekniker i sin och kollegornas studio, och komponerade låtar, innan det var dags att sadla om.
Efter en tid som mäklare på föräldrarnas fastighetsförmedling, ekonomistudent och även ekonomilärare för blivande mäklare, blev det läge att plocka fram teknikkunskaperna igen. Som säljare och så småningom produktchef och försäljningschef inom Avestakoncernen hade Leif Linnskog världen som arbetsplats. Under åtta, nio år reste han kanske 80 dagar om året i stålindustrins tjänst, ofta till Västeuropa och Nordamerika.
1998 fick det räcka och nu lockade den akademiska världen in Leif på heltid. Han hade vid det här laget läst företagsekonomi upp till magisternivå vid Uppsala universitet och började undervisa i ämnet på Mälardalens högskola. De egna forskarstudierna ledde senare, 2007, fram till en doktorsexamen med avhandlingen "Technological Change in an International Industrial System" (Teknologisk förändring i ett internationellt industriellt system).
– 1999 blev samtidigt Eskilstuna årets jazzstad, och musicerandet tog fart på allvar igen. Sedan dess har jag spelat i olika lokala konstellationer.
Under åren med mycket resande blev det inte mycket spelat, men däremot hann Leif gå på många konserter under sina resor, och njöt av såväl kvalitetsjazz i New York som munkkörer i Montserrat, Spanien och ungersk/rumänsk folkmusik i Düsseldorf.
– Fortfarande är det modern jazz som ligger mig varmast om hjärtat, men jag uppskattar musik av skilda slag i dag. Jag brukar säga att jag gått från att vara enögd fanatiker till musikalisk allätare.
Sedan 2012 är Leif Linnskog glad pensionär, med många aktiviteter i almanackan, förutom spelningar. Tillsammans med hustrun Margareta – som han träffade i samband med en spelning med Eldorados i Södertälje och vars keramikverkstad Leif byggt på tomten – reser han, lagar mat, umgås med vänner och tillbringar tid med barn och barnbarn i Stockholm. Och så glädjer han inte sällan Eskilstuna-Kurirens läsare med konsertrecensioner från de sörmländska scenerna.
– Egentligen handlar ju allt om att få vara frisk och pigg, och kunna leka och njuta av pensionärslivet. Och än så länge går det skapligt, ler jubilaren som förstått att han har en överraskning att vänta av familjen under dagen.