Att flytta till Malmköping är nog helt enkelt det bästa hon gjort, förklarar Jill Dunker när hon hälsar välkommen i sitt charmiga hem, mitt i köpingen.
Dialekten avslöjar att här inte bor någon inbiten sörmlänning. Jill är född och uppvuxen i Sundbyberg, och där bodde hon fortfarande när hon 2011 besökte Malmköpings camping på en kennelträff.
– Jag hade sommarställe i Katrineholm, och en kompis har stuga här i trakten så Malmköping var inte helt främmande. Jag hade varit här på marknad någon gång och så, och den här gången såg jag verkligen hur gulligt allt var.
Fortfarande fanns dock inte minsta tanke på en flytt. Planen var ju att kanske bosätta sig i Katrineholmstorpet som getts permanentstandard på äldre dar. Men så fick Jill för sig att bara kika på Malmköpingsbostäder till salu på nätet.
– Och där var huset. Det hade legat ute länge, behövde en rejäl renovering, och någon annan hade lämnat ett skambud men inte fått besked. Jag åkte tillbaka och träffade mäklaren som förklarade att säljaren, som var den lokala församlingen, kunde tänka sig att gå ner till en viss summa. Och så hör jag mig själv säga: Då lägger jag det.
– Från ena dagen till den andra var jag husägare. Jag sa upp mig från jobbet och på en vecka hade jag ett nytt. Snabbt fick jag kontakt med bra hantverkare och på två månader hade huset renoverats till dagens standard. Jag flyttade hit direkt och bodde mitt i ombyggnaden.
Byborna som sett att kyrkan velat bli av med den gamla villan stirrade förvirrat på den namnförsedda brevlåda som kom upp mot Förrådsgatan. Hade inte Dunker Lilla Malma församling lyckats sälja än?
Jill skrattar.
– Vår familj har ingen koppling hit vad vi vet. Men Dunker är ett gammalt soldatnamn, så kanske finns en förfader som tillbringade somrarna tillsammans med Södermanlands regemente här på Heden en gång i tiden.
I dag arbetar Jill Dunker som administrativ assistent på Åsens äldreboende och stormtrivs med tillvaron.
– Jag minns att jag tänkte en dag när jag var ute och gick med hundarna i Sundbyberg: Blir det inte roligare än så här nu? Är det här vad man får nöja sig med resten av livet? Jag hade 150-200 timmars övertid i nio år, kraschade utmattad 2004 och fick en hjärtinfarkt några år senare, efter bara några veckor på heltid igen.
– Och så fick jag så himla kul här. Malmköpingsborna har varit så välkomnande och jag som är en föreningsmänniska blev snabbt aktiv i bland annat byarådet. Den som tror att det är dött i Malmköping kan inte ha mer fel. På vintern är det lugnt, men man måste ha den tiden för återhämtning, för när det drar igång med marknader, bakluckeloppisar, grillbufféer, mordgåtor och arrangemang har man inte tid för nånting annat. Jag blev tvungen att sälja torpet för jag hann inte med. Det drar igång i april och sen är det fullt ös till september-oktober.
Utvecklingen de senaste åren följer Jills egen livsfilosofi: Följer man flödet i livet händer det saker.
– Vad har du att förlora, mer än pengar? Provar man inte kommer man alltid att sitta och undra hur det kunde ha blivit.
– Och går det illa vet man att det vänder. Du kommer ju inte mer än ner, sedan måste det vända upp igen. Jag tror att våra tankar är väldigt viktiga. Är negativa tankar allt du tänker, ja då skapar du en trist tillvaro.