I dag sviktar såväl syn som hörsel men det goda humöret är intakt och Margareta Ramstedt håller sig fortfarande ungdomlig och i god form. Hon drar sig inte för att promenera genom hemstaden, även om det hänt att hon hamnat på en annan plats än den tänkta.
Lika viktigt tycker hon det är att hålla sig uppdaterad på senaste nytt i samhället. Men det tar emot i dag.
– Jag försöker hänga med i det som händer och sker i världen, men orkar snart inte riktigt följa med i nyhetsflödet längre. Man vill ju leva i nuet även om det är hemskt. Men nu är det riktigt illa ställt i världen.
– Jag undrar om dagens unga blir förberedda inför livet på samma sätt som när jag var ung. Däremot har det blivit bättre med jämställdheten mellan könen. Jag blev alltid väldigt upprörd när jag och andra flickor behandlades orättvist. Det var rena natta!
– Jag minns att jag själv som barn tänkte att mamma alltid hade så förfärligt mycket att göra hemma jämt, medan mina mostrar var lite av pionjärer och yrkesverksamma inom Postverket respektive bankvärlden, och jag bestämde mig för att jag också så snabbt som möjligt skulle skaffa mig utbildning och jobb. Och jag har varit arbetsam under alla livets år när det varit möjligt. Ibland kan jag få dåligt samvete, jag hade helst velat fortsätta jobba och göra nytta. Men jag har haft ett bra liv. Bullar har jag dock bara bakat en enda gång, och inte blev de bra, skrattar hon.
Goda vänner har hon fortfarande gott om, konstaterar Margareta tacksamt. Speciellt varmt om hjärtat ligger den vänskap som föddes under studietiden på realskolan i Gävle, då en större mängd pojkar och sju flickor gick tillsammans i studentklassen.
– Vi flickor kom att bli väldigt nära vänner och behöll kontakten, och tänk att fem av oss fortfarande är i livet. Vi träffas inte så mycket längre men talar i telefon och skriver till varandra. Ja, själv kan jag varken skriva eller läsa längre, men jag får breven upplästa. De här kära vännerna har verkligen kommit att bli en viktig del av mitt liv.
Margareta studerade sedan i omgångar i Uppsala, där hon trivdes och hade mycket roligt. Hon träffade också sin make Lars Olof under studierna. I dag är hon änka sedan många år.
Födelsedagen firas först med mottagning under fredagen hemma hos sonen och sonhustrun, dit alla som vill är välkomna. På lördagen är det träff för äldre släkt och vänner på restaurang.
– Själv tänkte jag gå på bägge, säger Margareta Ramstedt.