Eskilstunatjejen Angelica visste redan i skolan vad hon ville jobba med, gick omvårdnadsprogrammet på Rinmangymnasiet och blev undersköterska.
– Sedan snart tio år jobbar jag med funktionshindrade barn och älskar det. Man får så mycket tillbaka av barnen, så mycket värme och så mycket kärlek. Jag arbetar även som personlig assistent vid behov, så jag jobbar med många barn och dagarna blir varierande. Jag trivs verkligen med min tjänst.
På det privata planet kunde det heller inte vara bättre, konstaterar hon med ett leende.
– Jag hade lyckan att träffa mitt livs kärlek när jag var 15 år. Vi umgicks i samma kretsar och upptäckte snart att vi trivdes i varandras sällskap. Vi är lika kära i dag, och har två underbara barn. Jag planerar att leva livet ut tillsammans med Kim.
Angelicas lediga tid – hon jobbar varannan helg – går i mesta mån åt till familjen och barnens aktiviteter, och blir det egentid över tillbringar hon den gärna på gymmet eller med vännerna.
– Och så försöker Kim och jag bli bättre på att unna oss och hitta på saker tillsammans, bara vi två. Som att åka till Stockholm en helg, bo på hotell och gå på restaurang. Det överraskade han mig med på vår årsdag i somras, jättegulligt.
Firandet av födelsedagen delas upp i en trestegsraket, där första delen smällde av redan i lördags. I regi av svärmor Birgitta hölls stor släktfest gemensamt med Kims lillebror Linus, som fyller 20 i morgon onsdag.
– Under födelsedagen är jag bara hemma och den som vill är välkommen att titta in på tårta. Och så planerar jag för fest för vännerna en annan helg i vår.…
Hon har önskat sig en cykel, och presentkort till en tatuerarstudio i 30-årspresent.
– Jag har blomrankor på ett ben och en underarm, och skulle vilja ha en på ena sidan också, över revbenen. Jag gillar blommor. Inte att jobba med i trädgården, den sköter svärmor som tur är så fint. Men blommönster är vackert.
Men det låter som att det skulle göra riktigt ont att tatuera sig över revbenen?
– Nej, tatueringar gör inte ont, inte för mig. Jag har ingen smärttröskel, så jag tycker tvärtom faktiskt att det är skönt att bli tatuerad.
Angelica Pettersson låter denna positiva inställning flöda genom hela det liv hon njuter av. I grunden ligger en trygg självbild.
– Jag trivs med mig själv. Det har jag alltid gjort. Och jag tycker om andra människor, gillar att prata med allt och alla. Jag får ofta höra att jag är pratglad och det stämmer. Att vara social och träffa människor är ytterligare något som får mig att må bra.
– Och frågar du mig om tio år hoppas och tror jag att jag säger likadant: Jag trivs utmärkt med livet och har precis det jag vill ha.