– Ska Lars åka till Öland ensam, då far jag till Ullared, kontrar hustrun Birgitta, och makarna visar med kärleksfulla blickar och skratt att här inte ligger någon som helst konflikt bakom uttalandena.
– Nej, vi är så gott som alltid tillsammans, och älskar att sticka iväg med husbilen till olika mål i Sverige. Våra bästa smultronställen ligger uppåt i landet. Vi gillar Norrland, berättar Lars.
– Men jag har tänkt att det vore roligt att någon gång prova att åka ensam och bara helt hänge mig åt fotograferandet. Birgitta får ju sköta markservicen när jag ger mig ut på fototurer, hon måste ju tycka det är skönt att slippa serva mig någon gång, skrattar han.
Husbilen har paret haft i åtta år och det har blivit mycket åkande kors och tvärs genom Sverige. Ofta går färden till Sundsvall, Kiruna, Ånge, över gränsen till Norge och till Ottenby på Öland.
Att det skulle bli tryckerivärlden för Lars under de flesta yrkesverksamma åren föll sig naturligt redan från unga år.
– Pappa jobbade i branschen och jag var med och sprang på hans arbetsplats som barn. Jag fick så småningom jobb och trivdes bra. Men så började branschen gå dåligt och jag tog vad som var tänkt som ett tillfälligt arbete på Nyby. Jag blev kvar i 26 år, till pensioneringen.
För 20 år sedan fick Lars en hjärtinfarkt, men hämtade sig bra.
– Har man bara viljan att kämpa sig tillbaka så finns inget annat. Det var bara att bestämma sig, säger han.
– Ja, det var han tvungen till. Något annat gick jag inte med på, förklarar Birgitta.
Du har med stor säkerhet sett resultatet av Lars Löfstedts fotointresse vid flera tillfällen. Han är en flitig avsändare av tidningens läsarbilder. Och ibland föreställer bilderna en hund, en annan gång en vacker blomma, men nio av tio fotomodeller är fåglar.
– Det var pappa även där som från början inspirerade mig. Men hans grejer fick man aldrig röra, så lyckan var stor när jag kunde köpa min egen första kamera.
Ett antal gånger har han vunnit "Månadens läsarbild" i tidningen. Lars förklarar vad som gör honom till en bra, om än väldigt blygsam, fotograf.
– Jo, jag fuskar ju aldrig utan låter varje fototillfälle få ta tid. Jag är väl utrustad med ett bra tålamod. Det har hänt att jag stått på huk så länge för att vänta ut en bra fågelbild att jag knappt kommit upp sedan.
Senare i sommar blir det förmodligen 70-årskalas i Torshälla. Men över födelsedagen är inte Lars Löfstedt hemma.
– Vi åker till vännerna i Ånge och känner jag mig själv rätt så sitter jag väl i nåt gömsle nånstans på födelsedagen också. På kvällen har vi blivit utlovade en liten fest.
Att han nu nått 70-årsstrecket är ingenting som bekymrar Lars Löfstedt.
– Det är bara skalet som är gammalt. Jag är ung inuti och vill hinna med mycket mer innan jag är klar med livet.