Lisa Ekdahl: Roligt att tona in på Sverige igen

Hon har sedan ett tiotal år sin huvudsakliga arbetsplats utanför Sverige. Lisa Ekdahl ligger på ett franskt skivbolag och har sin artistbokare i London. Turnéerna är förlagda till länder som Portugal, Belgien, Schweiz och Frankrike. I det sistnämnda landet kan hon stoltsera med att ha varit huvudakt på Olympia, en klassisk konserthall i Paris där storheter som Edith Piaf, The Beatles och Madonna har stått på scenen.

Så här 22 år efter genombrottet med "Vem vet" har den svenska vissångerskan med andra ord en parallell internationell karriär, som drar mer åt jazz än visor. Vilket egentligen inte är konstigt alls, eftersom hon växte upp med en bebop-diggande far och fick sin första musikaliska skolning som jazzsångerska i Peter Nordahl Trio.

Jazzen har fortsatt att vara viktig, numera är även sonen Milton jazzmusiker, och mor och son har uppträtt med varandra.

– Jag tycker att det är väldigt skönt med improvisatorisk musik. Det är som att den som spelar är i ett fritt tillstånd som överförs till lyssnaren, säger hon.

Ändå är Lisa Ekdahl fortfarande Sveriges okrönta visdrottning. Hon lärde sig spela gitarr i kollektivet i Mariefred, där hon växte upp med föräldrar och två systrar. Hon gick musikgymnasiet i Södertälje innan hon började sjunga med jazztrion.

Samtidigt började hon skriva låtar. Somliga hamnade på hennes självbetitlade debutalbum som släpptes 1994. Bara 22 år gammal slog hon igenom med dunder och brak. När hon tänker tillbaka på uppståndelsen tycker hon att hon, trots bristande erfarenhet och medieträning, hanterade uppmärksamheten ganska bra. Hon har gått sin egen väg, ända från början.

– Jag känner mig mest tillfreds med att jag har gjort det jag har velat göra. Att jag har gjort det som har varit i överensstämmelse med mina önskningar, och att jag har följt min nyfikenhet och lust.

– Jag vet vad jag gillar och är så tacksam för det, för jag vet inte hur det skulle vara om man inte visste vad man tycker om. Ibland träffar man på sådana människor. Det skulle vara otroligt konstigt. Hur ska man navigera när man inte vet vad man gillar?

För några veckor sedan avslutade hon inspelningarna av "Så mycket bättre" som sänds i höst. Hon är fylld av glad energi efter musikmötena med de svenska artistkollegorna, och ser det som en djupdykning med huvudet före i ett svenskt musiksammanhang. Hon har länge skrivit på engelska, nu vill hon bejaka sin "svenskhet".

– Det känns skönt att landa i min svenska, och att få känna efter vad jag älskar med Sverige och svenskheten i mig. Det finns en väldig direkthet i det svenska musikaliska uttrycket, och det är roligt att tona in på det nu igen.

Malin Eijde/TT