– Här ser ni en gammal karl, ropar Gösta Karlsson med skröplig röst när han välkomnar oss i dörren och låtsas stappla fram med krum rygg och darrande händer.
Han skrattar och rätar ut sig.
– Jo, 75 är ju en rätt hög ålder. Men jag har haft tur, inga större krämpor än. Och så länge man kan åka motorcykel är man ung.
Man behöver inte komma långt in i Göstas hem för att inse att här bor en samlare och en Uppfinnar-Jocke. En smått halvgalen sådan till och med?
Sambon Kerstin nickar.
– Visst är han det. Och jag är lika galen jag. Vi skrattar underbart gott varje dag och har så himla roligt tillsammans.
I snart elva år har de varit tillsammans. Och paret Karlsson (de är inte gifta) är ett levande bevis för att det går utmärkt att finna kärleken på nätet oavsett ålder. Via Mötesplatsen på nätet fick de kontakt.
– Gösta kom körande på sin Honda Goldwing ner till mig i Nyköping. Vi åkte och fikade och pratade i timmar. Och sedan dess är det vi, ett halvår efter första mötet flyttade jag hit.
I dag är den röda Hondan, som tagit dem ut på äventyr i Europa, utbytt mot en vit motorcykel med tre hjul. För att göra färden lite säkrare och lite lättare.
Och de andra medlemmarna i Guldvingeklubben hör när Gösta och Kerstin närmar sig. Inte på motorljudet utan på musiken.
– Jag spelar alltid musik på cykeln. Gärna Elvis Presley. Jag har ju rätt mycket lp- och cd-skivor med Elvis och dansmusik, säger Gösta och visar enorma mängder musik i vardagsrummet.
Vingarna som pryder den här typen av motorcyklar symboliserar inte bara mc-livet för Gösta. Han har så länge han kan minnas fascinerats av rovfåglar. Örnen är favoriten, men någon sådan finns inte bland alla de uppstoppade rovfåglar som iakttar besökaren hemma hos Gösta. Här är flest råkar och duvhökar.
Och så har han en förkärlek för bogser- och segelbåtar, och har byggt ett stort antal modeller, flera av dem radiostyrda. Också de finns för påseende i hemmet, tillsammans med ett antal modellmotorcyklar.
– Jag har alltid älskat att pilla, konstruera och bygga grejer. Jag har nog rätt bra tålamod, och drömmen i skolåldern var att bli slöjdlärare. Så blev det inte, men träarbetet har jag fortsatt med.
Ett antal år jobbade en ung Gösta i Arvidssons Motors stora mc-butik, och jobbade upp sig från springpojke till den som skötte butiken. Där föddes förstås det starka motorcykelintresset. Men yrkeslivet ägnades därefter åt Volvo.
– Jag satt på samma stol i 45 år, men jobbade för sju olika Volvoföretag. Trivdes med arbetsuppgifterna – jag var teknisk redaktör för reservdelskataloger – men inte med företaget. Men att rita bilder och konstruera är fortfarande roligt. Det har jag gjort hela livet, konstaterar han, och visar bilder på den motordrivna spark han byggt, och som används flitigt på pimpelturerna.
– Jag har även renoverat sammanlagt åtta veteranmotorcyklar från skrot till nyskick. Jag hade egen firma på fritiden ett tag också, tecknade tekniska bilder.
Vad önskar han sig då på högtidsdagen?
– Att få må fortsatt bra. Annars har jag precis allt, och har ju haft turen att dra den riktiga vinstlotten på äldre dar, säger Gösta och kramar sin kärlek.