Moderaten Ewa Björling är nöjd med mycket som hon åstadkommit under sina sju år som handelsminister. Däribland medverkan till att EU-patentet infördes efter tre decenniers diskussioner.
– Mina tjänstemän sa att det var ett hopplöst fall av 95-5, alltså 95 procent risk för misslyckande. Jag svarade: Då kör vi! Det säger en del om hur fruktansvärt envis jag är, berättar hon uppenbart upplivad.
Och lite mer allvarsamt:
– Envisheten är inte alltid positiv. Framför allt som yngre var jag jobbigt envis och ville aldrig ge mig.
Det roligaste med att vara minister var alla spännande möten, människor, kulturer, länder. I andra vågskålen låg offentligheten, att ständigt vara påpassad.
– Det var jobbigt för att jag är en människa med stor integritet och stort ensamhetsbehov, jag hade det redan som liten. Däremellan har jag behov av att vara social. Det är kontrasterna som är härliga.
Drivkraften har varken varit maktbegär, girighet eller prestigetörst, utan viljan att förändra och genuin nyfikenhet, framhåller hon. Därtill hennes omtalade envishet.
– Det är inte dumt med en god portion uthållighet. Man ska vara rätt tuff, eller som min pappa, med rötterna i Tornedalen, säger: Man ska inte vara knapsu. En knapsu är könsneutral “kärring" och betyder någon som inte orkar och ger upp. Som minister får man inte vara knapsu!
Även om hon nu kan tillåta sig att skratta åt det, behövdes denna tuffhet för att kunna uthärda kritik.
– Det gäller att hålla huvudet kallt och tänka att kritiken inte var riktad mot mig som person, utan mot min roll. Alternativet är att hoppa av – och det kände jag inte för. Hoppa av ska man bara göra om man har förlorat valet eller arbetslusten. Inte om man utsätts för kritik, det ingår i jobbet.
Hennes orubbliga trygghet är sprungen hemifrån, från föräldrar som tyckt om henne “som hon är". En typisk ansvarsfull storasyster som kunde vara arg, men ändå rätt snäll. Och tvivelsutan en pojkflicka som fortfarande talar med ohöljd förtjusning om hur hon som liten mekade med bilar, snickrade, satte kakel och vurmade för teknik och elektriska prylar.
I vuxen ålder bytte hon spår och fascinerades av virus. Hon blev medicine doktor och docent i virologi, vetenskapen om organiska virus.
– Virus är väldigt spännande. Dels syns de inte, dels är de intelligenta och kan olikt bakterier gömma sig i kroppen.
Förvisso praoade hon hos Gösta Bohman som 15-åring, men engagemanget låg i träda fram till 1997 då främlingsfientliga krafter började växa sig starka på Ekerö utanför Stockholm, där hon bor.
– Jag kände att de får inte vara stora på Ekerö. Därför engagerade jag mig på nytt.
Fem år senare blev hon riksdagsledamot för Stockholms län, helt utan några tankar på en politikerkarriär. 2007 tillträdde hon som handelsminister, vilket hon var fram till Alliansens valförlust 2014.
– Jag är inte bitter eller sur över att inte vara minister, när jag åker förbi mitt gamla kontor på Utrikesdepartementet känner jag glädje över den tiden. Men nu är det ett annat kapitel och jag är lycklig med det, säger Ewa Björling.
Eyal Sharon Krafft/TT