Tro mig - det finns stipendier i massor att söka i det här landet och den riktigt listige torde i det närmaste kunna livstidsförsörja sig på dylika. Det handlar om många miljarder som delas ut till hugade spekulanter år efter år och totalt finns det drygt 250 miljarder kronor lagrade i stiftelser och fonder.
Mycket stålar är det och de är alltid lika skattefria.
Genom åren har jag haft arbetskollegor som dragit iväg på allt från överlevnadsläger och sommelierkurser till lägenhetsvistelser i Aten och språkkurser i Bournemouth.
Allting finansierat av allsköns journaliststipendium.
För några månader sedan satt jag på kammaren och totade jag ihop mitt livs första stipendieansökan och skickade in den till Journalistförbundet i hopp om att få mig ett kompetensutvecklingsstipendium tilldelat.
Jag beskrev min fascination för Island i allmänhet, men tryckte i synnerhet på deras fantastiska förmåga att producera duktiga handbolls- och fotbollsspelare.
Det bor trots allt bara 323000 invånare i den lilla republiken i norra Atlanten och då borde man väl inte kunna kvalificera sig till fotbolls-EM eller kriga om medaljerna i mästerskap efter mästerskap i handboll.
Men det gör det – har det visat sig.
Något jättestort hopp om att tillhöra den lyckliga skara som knep dessa stipendier hade jag väl inte, men nu i torsdags dök det upp 112 namn på Journalistförbundets hemsida och vad ser jag – som 96:e namn på den där listan står det: Lasse Stenbäck, Eskilstuna-Kuriren får 12000 kronor för att studera "Idrottsundret" på Island.
Det kändes mäktigt värre måste jag erkänna och för kanske första gången i mitt liv kände jag mig som något av en riktig journalist.
Annars hade jag väl inte tillhört de utvalda.
Så någon gång under våren drar jag dit för att försöka få ett svar på hur de bär sig åt för att fostra så många duktiga idrottare. Men jag tänker givetvis passa på att bada i de där varma källorna, ta mig en långtur på en Islandshäst och göra en ordentlig spaning på öns krogliv också.
Inför resan tänker jag kontakta Guifs tränare Kristján Andrésson för att få lite tips, råd och kanske några telefonnummer till spelare eller ledare jag kan kontakta när jag väl är på plats. "Krille", med sin underbara tittfint, var ju min favoritspelare när det begav sig och efter alla rosor jag gav honom under min tid som sportmurvel räknar jag kallt med att han nu villigt ställer upp som min ciceron.
Ja ni läsarna - tänk att ett litet besked på datorn kan lysa upp tillvaron så till den milda grad.
Fredagen den 27 november är två timmar gammal och jag kan berätta att vår vecka på Lanzarote var i absoluta världsklass – dit ska jag bara tillbaka – min debut med Klubb 13 var kalaskul med Ralf Edström som inspirerande föreläsare, smaskigt julbord och roligt snack med både nya och gamla bekantskaper.
Och vad jag förstod så räckte mitt inkilningstal till medlemskap eller hur var det med den saken president Lindh?
I kväll vankas det julbord på Restaurang Brillo på självaste Stureplan i huvudstaden och just nu känns livet definitivt värt att leva.
Trots att det bara är vanligt kranvatten i farfarsglaset.
God helg på er!