Det är varmt, trivsamt och trångt hemma hos Arthur Johansson när vi knackar på i en av gårdens gamla gula arbetarbostäder med födelsedagstårtan. Kalaset har börjat, sönerna Stefan Klemetz och Anders Johansson med familjer har kommit och Arthur kan räkna in sammanlagt sju barnbarn och två barnbarnsbarn på kalaset. Tidningen levererar tårta nummer två och köket är fyllt av paket och vackra blomster från nära och kära, grannar och gamla arbetskamrater.
Det är lätt att förstå att han är omtyckt, när Arthur berättar att han fortfarande är så pigg att han gärna hjälper inte bara familjen utan även grannarna på gården – och var och varannan Albergabo vad det verkar – med gräsklippning, trädgårdsarbete, snöskottning och bärplockning.
– I somras blev det 40 liter blåbär och 35 liter lingon. Jag älskar att vara utomhus och kroppen är än så länge frisk och kry.
Minnet är det heller inga som helst problem med. Årtal och händelser sitter tveklöst när han berättar om livet, och sönerna visar pappas samling av dagböcker – som de själva ibland kan ta hjälp av för att komma ihåg när något inträffat genom åren.
– Jag har skrivit upp allt varje dag sedan 1957. Ja, egentligen sedan -49 men de första böckerna kom bort. Det är roligt att bläddra i dem och läsa om vad jag gjorde och hur vädret var i dag för tio år sen. Eller 30.
Han är inte Eskilstunabo från början, utan uppvuxen på Ängby gård i Björkvik och flyttade som 17-åring in till Nyköping.
– Jag fick anställning på företaget Expertlist, men inomhusjobb var ingenting för mig. Jag sökte elevjobb här på gården och gick som elev i två år innan det var dags för lumpen.
Mellan 1949 och -69 arbetade sedan Arthur som traktorförare på vackra Stora Sundby gård. 1961 bosatte han sig här med hustrun Els-Marie, som arbetade på slottet intill. Men från 1969 till pensionen för snart 20 år sedan hade han hela Mellansverige som arbetsplats.
– Jag jobbade som anläggningsarbetare och trivdes bra med det. Men det blev många och långa resor, jag kom hem på torsdagskvällarna och gick upp halv fyra på måndagsmorgnarna för att ge mig iväg igen, till Tärnsjö, Lindesberg, Sollentuna eller längre bort.
Els-Marie gick bort för två år sedan, Arthur tycker ändå att det går bra att leva ensam. Han har att göra, och är det inget som behöver uträttas utomhus slår han sig gärna ned framför tv:n och njuter av sportevenemang.
– Jag kan inget mera önska mig av livet, mer än att få fortsätta vara frisk och att få komma till barnen. Tänk så bra jag har det, på julen kan jag bara åka runt och äta hela helgen.