Annika Wik har avlidit. Hon blev 58 år.
Annika Wik har lämnat oss i en ålder av 58 år. Närmast anhöriga är döttrarna Luna och Harriet, hennes bror Peter och hennes många vänner.
Sedd för den jag är. Så var titeln på det sista projektet Annika arbetade med. Det är en typisk Annika-titel. Både enkel och inbjudande och samtidigt komplex, med utrymme för betydelsen att skifta över tid. Hon såg många perspektiv på samma gång. Nya vinklar och vägar, nya sätt att tänka på. Det skapade rymd.
Annika var en kunskapsutvecklare. Hon växte upp i Eskilstuna, utbildade sig och disputerade i filmvetenskap vid Stockholms universitet med avhandlingen Förebild Film: Panoreringar över den samtida konstscenen (2001) som belyste filmens plats i gallerirummet. Hon drogs till de utrymmen som uppstår mellan olika discipliner, verksamheter och perspektiv.
Med pedagogiken som drivkraft och konsten och filmen som kunskapsfält arbetade hon tvärdisciplinärt. Detta förhållningssätt präglade allt hennes arbete som spände över filmpedagogik, följeforskning och kunskapsutveckling. Annika bidrog med kunskap och innovation i uppdrag för bland annat Statens Konstråd, ArkDes, Smart Kreativ stad, Mobile Art Production, Tempo dokumentärfestival, och Skolverket. Hon satt i Svenska Filminstitutets styrelse vid sin bortgång.
Annika ville trampa upp nya stigar. Undersöka relationen mellan konst, rummen den visas i och publikens möjliga roller. Hon bidrog till att utvidga filmens visningsrum, att skapa möten mellan människor och konst/film på ett nytt sätt. De sista åren arbetade hon med vården genom film som verktyg för att skapa förståelse kring livets slutskede. Detta utan att veta att hennes sista tid skulle komma så snart.
Vi vänner och kollegor tänker på rymden i hennes tankevärld. Hur milsvid den kändes. Den var stor och detaljrik på samma gång. Annikas sätt att tänka nytt har lämnat avtryck och lever vidare i många av oss. Dialogen fortsätter.
Lisa Partby, Magdalena Malm, Ingrid Ryberg och Malin Wahlberg, Stockholm