Redan som tonĂ„rig skolpojke började Stefan Hammenbeck intressera sig för hemstaden Eskilstunas museer. En dag klev han in pĂ„ Eskilstuna konstmuseum â dĂ„ pĂ„ Kyrkogatan â och dristade sig att frĂ„ga om han kunde hjĂ€lpa till med nĂ„got.
Just dÄ behövde vi sommarvikarierande vakter och Stefan blev en sÄdan. Han var inte en vakt som tyst glider omkring i salarna utan en person som analyserade, diskuterade, ja, dissekerade konstverkan pÄ vÀggarna med personal och besökare.
Efter studenten begav sig Stefan till Lunds Universitet för att lÀsa konstvetenskap. Professorer som Stefan livligt diskuterade konstfrÄgor med var dÄ Oscar ReutersvÀrd (han med de omöjliga figurerna) och Sven Sandström. Stefan hann ocksÄ med att arbeta pÄ SkÄnes konstförenings galleri Loftet i Malmö. DÀr grundades hans engagemang för konstföreningar som han ansÄg hade oerhört stor betydelse för allmÀnhetens konstbildning.
Ă r 1976 tog Stefan examen med sĂ„ höga betyg att han belönades med ett Ă„rslĂ„ngt stipendium för vidare konststudier i Rom dĂ€r ju anhopningen av konstverk frĂ„n olika tidsepoker Ă€r bedövande. Efter Ă„terkomsten till Sverige tjĂ€nstgjorde Stefan pĂ„ VĂ€rmlands museum i Karlstad, pĂ„ Ăstergötlands museum i Linköping, pĂ„ Skövde konsthall i Skövde, dĂ€r han initierade ett speciellt konstmuseum, och sĂ„ Linköping igen frĂ„n 2007.
Stefan var en lysande museiman och ocksÄ författare. Han medverkade i publikationer om Elli Hemberg, Margareta Hennix, PÀr Thorell, Onkel Adam och Linköpings domkyrka, bara för att nÀmna nÄgra.
Var Stefan Àn arbetade kom han dÄ och dÄ hem till Eskilstuna för att hÀlsa pÄ mamma Lucy. Tillsammans vandrade de runt i Eskilstuna och tittade pÄ alla aktuella utstÀllningar, livligt diskuterande. Lucy gick bort i hög Älder för ett par Är sedan.
Som ett erkÀnnande för Stefans idoga arbete med konsten och konstnÀrerna promoverades han till hedersdoktor vid Linköpings Universitet.
Sit tibi terra levis, Stefan! KonstvÀrlden saknar Dig.