Tore föddes i Virserum i Småland. Han var tidigt intresserad av naturen och fiske kom att bli ett av hans intresse som vuxen. Tore flyttade till Stockholm, han utbildade sig till tandläkare. Där träffade han Karin som blev hans livskamrat och fru tills hon dog 2015.
Som färdig tandläkare flyttade familjen som nu utökats med ett barn, till Smedjebacken där Tore fick jobb som tandläkare. Familjen flyttade till Borlänge där barn nummer två föddes.
Efter ett besök i Jämtland väcktes kärleken till naturen, fisket, fjällen och familjen flyttade till Frösön där Tore startade en tandläkarpraktik. Tore var en skicklig och mycket omtyckt tandläkare. På fritiden vistades familjen ofta i fjällen och tillsammans med sina fyra barn och fru så blev det många dagar i skidbacken.
Familjen bodde ett år i Spanien. Där arbetade Tore som rektor på en svensk skola. Väl hemma i Jämtland igen köpte de en stuga i Fjällhalsen där vi alla har varit mycket. Det var tryggt och roligt att vara barn i Tore och Karins hem i tegelvillan på Frösön. Dit var alla välkomna, våra kompisar, pojkvänner, alla trivdes där. Kaffepannan sattes alltid på, bullarna kom fram, fika var viktigt i vår familj oavsett vart vi än var. Ibland hann vi inte långt på färden med husvagnen innan det var fikapaus. De var livsnjutare, det var vägen som var målet.
Med husvagnen åkte vi ofta till något land i Europa, ibland uppför slingriga vägar i Alperna. Ingenting var omöjligt för Tore som med sitt lugn ofta vände kosan dit Karin ville.
Det som kom att bli Tores allra största nöje var musiken. Han spelade fiol och piano och tillsammans med sina musikaliska barn som kompade och sjöng så blev det musiken som präglade samvaron. Barnbarnen har spelat tillsammans med sin morfar/farfar och kanske var det han som tidigt väckte deras intresse för musik.
Tidigt i livet drabbades Tores livskamrat av en stroke och Tore fick en ny roll. Genom att vara sin frus högra arm, laga mat och sköta hemmet så kunde livet ändå fortsätta som en familj. Tore var alltid vid sin frus sida resten av livet.
Efter 50 år på Frösön så väntade nya äventyr som kom att bli det sista. Flytten gick till Åkers styckebruk där yngsta barnet då bodde. De ville komma närmare sina små barnbarn.
Efter tre år dog Karin och Tore blev ensam kvar i huset med familjens hund och katt som betydde mycket. Vi barn besökte pappa och familjens samvaro med musik och samtal fortsatte som tidigare. Tore fick nu mer tid för sina egna intressen och spelade allt mer fiol och fick till och med uppträda på en musikfestival tillsammans med sina barnbarn.
Det som kännetecknar Tore var hans intellekt, humor och samtidigt fina, ödmjuka och inkännande sätt, som gjorde att han blev omtyckt av grannar, hemtjänsten och av oss alla. Tore klagade aldrig, jag har det så bra, var det sista han sa innan hans varma hjärta några timmar senare slutade slå.