‒Tänk så unga och oförstörda vi var. Men vi är fortfarande oss väldigt lika allihop.
‒Och vi är fortfarande lika nöjda med valet av yrke. På vår tid hade man som kvinna fem yrkesval: flygvärdinna, hårfrisörska, lärare, banktjänsteman eller sjuksköterska. Vi valde helt rätt.
Det säger Ing-Marie Backman och Kersti Wahlström, två av de sex klasskamrater som fortfarande bor i Eskilstuna och som de flesta år hållit ihop träffarna. Några gånger har vännerna träffats i Stockholm, och vid ett tillfälle på Gotland.
I dag har klasskamraterna hunnit fylla 72 och 73 år, och nästa alla är pensionärer.
‒Några jobbar fortfarande fast de fyllt 72, och många av oss blev kvar i arbetslivet till 70.
Att sjuksköterskeutbildningen är annorlunda i dag jämfört med för 50 år sedan råder det inga tveksamheter om, menar de. I dag handlar mycket om teknik, medan man på den tiden var mer inriktad på omvårdnad.
‒Vi fick nog ta nog mer eget ansvar än de gör nu, även om sjukvården i dag är mindre hierarkisk än för 50 år sedan.
‒Och man fick börja med att gå som provelev i tre månader, för att visa att man passade i yrket. Ansågs man inte klara testet fick man heller inte gå den treåriga utbildningen. Det var hårda bud, men roligt, minns Kersti Wahlström.
I tre år bodde de sedan i varsitt rum på skolan, placerad där man i dag finner en stor parkering invid Mälarsjukhuset.
‒Vi hade jätteroligt, var flitigt ute och dansade på bland annat Metropol i stan, och blev rätt populära bland Eskilstunas unga män, skrattar Ing-Marie Backman och minns reglerna som gällde på skolan.
‒Kvart i tio på kvällen skulle pojksällskap vara ute ur rummen, en kvart längre fick övriga besök stanna. Någon av flickorna beslutade gifta sig under utbildningen, och fick gå till rektorn och be om lov.
Mellan år två och tre fick eleverna en månads semester, och flera av dem åkte till Kanarieöarna. Till examen var de sedan lite av pionjärer.
‒Vi var de första som inte bar frack; lång svart klänning med vit krage, på examensdagen. Vi bar i stället vit nylonrock, men väldigt högtidligt blev det ändå.
Alla fick de jobb direkt efter skolan och arbetsuniformen som gällde var blå klänning, vitt förkläde och liten vit mössa.
De var 32 i klassen. Till årets träff kom 20. Gänget träffades på Clarion Collection Hotel Bolinder Munktell för en dag fylld av samtal, god mat, promenad längs ån och mycket glada skratt. De hann också med att tillsammans skänka 1000 kronor till Läkare utan gränser.
‒Vi hade bestämt innan att det inte skulle bli en massa prat om barnbarn eller om sjukdomar och elände, utan att vi skulle samtala kring vad vi har för oss som pensionärer. Och det blev ett antal väldigt trevliga timmar.