âJag fĂ„r skylla mig sjĂ€lv, jag hĂ„ller pĂ„ att packa bilen med allt det som ska med upp pĂ„ antikmĂ€ssan i Ălvsjö.
Den packningen som snart Àr klar Àr ÀndÄ en liten krusning i jÀmförelse med de vÄgor som följer strax senare.
Den delen som i dag utgör verkstaden i Bohms antikhandel i Skogstorp ska packas ned helt och hÄllet och göra plats för ett kafé och ett bageri, som ska öppnas senare i vÄr.
Men just i dag ligger antikviteterna staplade pĂ„ varandra i lokalerna. En del av det ska med till mĂ€ssan i Ălvsjö, annat ska med till en mĂ€ssa i England i början pĂ„ mars, en hel del ska in i verkstaden för en varsam renovering.
Anders hoppas att man nu Àr pÄ vÀg uppÄt igen i en bransch dÀr man annars haft ganska knapra förhÄllanden sedan finanskrisen slog ut i full blom 2008.
âDet finns en del som tyder pĂ„ att det börjar ljusna igen, sĂ€ger Anders. Och dĂ„ kanske jag fĂ„r uppleva en femte uppgĂ„ng.
Trots att Anders Àr uppvuxen under 60-talet sÄ har han aldrig nÄgonsin hemfallit Ät nÄgra idéer i stil med slit och slÀng. TvÀrtom har han alltid levt efter devisen att göra sÄ fÄ avtryck av negativ karaktÀr, och speciellt dÄ pÄ gamla möbler.
En hÄllning som Anders delar med alla dem som vet vilket jobb det Àr att försöka ÄterstÀlla saker och ting i originalskick.
Att det blev ett liv i antikbranschen bottnar förmodligen mycket i att Anders som 14-Äring första gÄngen kom i kontakt med en slÀktauktion. Och just den dagen var det ganska mÄnga pusselbitar som föll pÄ plats.
En kort period drev han visserligen nöjeslokalen Lucidor pÄ Nygatan i Eskilstuna, men det blev bara under fyra Är sedan ledsnade han pÄ bÄde flummare och partyprissar och ÄtervÀnde till antikviteterna.
Ăn i dag tar hjĂ€rtat ett litet glĂ€djeskutt var gĂ„ng han fĂ„r chansen att besikta ett skĂ„p frĂ„n Gillberga eller Lista som Ă€r daterat antingen frĂ„n 1700- eller 1800-talen.
âFantastiska möbler med lika fantastiska mĂ„lerier, och bara bakstyckena Ă€r vĂ€rda ett studium pĂ„ dessa möbler. De byggdes med ett stycke som var sĂ„ tĂ€tt som nĂ„gonsin möjligt, vilket var enda chansen att stĂ€nga ute lopporna.
Men kÀnner folk i allmÀnhet till detta hantverk som vi i nordvÀstra hörnet av lÀnet haft in pÄ knutarna i alla tider? Nej, det gör man inte.
âNej, all forskning pĂ„ allmoge har av nĂ„gon orsak stannat i Nyköping eller VingĂ„ker. VĂ„ra trakter Ă€r ett vitt fĂ€lt pĂ„ antikkartan.