Lördagens jubilar tar emot i den ljusa lägenheten hon, och tidigare också familjen, bott i sedan 60-talet. Tidningen kommer för att gratulera med en Kurirentårta och först uppstår en viss förvirring i dörren, när vi tror att vi sjunger för fel person. Inte kan det här vara Astrid som är född 1928? Kvinnan ser betydligt yngre ut.
– 90? Ja det är fruktansvärt, är det inte?
Hon har kvar en svag nyans av sin västgötska, född som hon är i Skövde. Där växte Astrid upp på en bondgård, gick i skolan och började arbeta i charkuteriaffär.
– Jo, nog kan jag stycka en gris, ler Astrid och dottern Susanne minns hur de tillverkade både korvar och leverpastejer hemma i köket på 60-talet.
Astrid gifte sig först en gång i Skövde, och fick barnen Susanne och Per. På dans träffade hon några år senare Eskilstunakillen Bernth och medan Per stannade hos sin pappa flyttade Astrid och Susanne med upp till Sörmland 1964. Och så kom lillebror Robert.
I Eskilstuna jobbade Astrid i 15 år på Volvo men det var som mångårig ansvarig för serveringen på skjutbanan hon blev mest igenkänd. Bernth var en aktiv tävlingsskytt i stan och hos skytteklubben var det aktiviteter flera kvällar i veckan och nästan varje helg. Astrid både lagade mat och bakade till skyttar och publik. Ett par plaketter i prisskåpet vittnar om att Astrid själv kunde skjuta när det begav sig, men hennes fritidsintressen fanns mer i hemmet. Det lagades en hel del större middagar även där.
– Vi hade ett stort umgänge, ett stort sällskapsliv i många år, och vi var ofta ute och dansade. Det har varit full fart för jämnan, förutom de senaste 20 åren, ler Astrid.
– Och så sydde du alla våra kläder när vi var små, och broderade dukar. Och var en väldigt bra mamma till oss, säger Susanne.
– Du har varit en bra mormor också, tillägger barnbarnet Erik, jag tror inte jag fått stryk en enda gång.
Sommarstället på Ängsholmen utanför Torshälla har Astrid, som blev änka 1995, behållit, och dit åker hon ofta och gärna undre sommarhalvåret, för att sköta om odlingarna eller bara sitta i solen och njuta. Tidigare har hon gått regelbundet på gymnastik, men i dag är tillvaron lite stillsammare. Hon spelar bingo och åker på bilutflykter med de vänner hon fortfarande har i livet.
– Det knallar på. Och, tilläger hon, 90 är ju faktiskt inte så hemskt gammalt längre.