Lotta Lindqvist och Folke Fritzell är fritidspedagogerna som kamperat ihop på seniorboendet Nålmakaren, och jobbat med hälsofrämjande och förebyggande aktiviteter för seniorer, i tio år nu. Laila Haatainen kom hit i våras, och hade dessförinnan jobbat på motsvarigheten i Årby, Navigatören, ännu längre. Tillsammans är de ett uppskattat gäng, och nu också formellt utsedda till solstrålar.
‒Folke och jag har hunnit bli rejält tajta, konstaterar Lotta, tack vare att vi jobbat så nära varandra så länge och eftersom vår personkemi stämmer så bra. Och nu har Laila snabbt kommit in som en kompletterande del av gänget, också hon med samma humor som vi och med samma intresse för sång och musik.
Och alla som rör sig förbi under tidningens samtal med personalen stannar till och intygar samma sak; de här tre personerna är fantastiskt bra på vad de gör, och allt de ordnar med för boende på Nålmakaren och för övriga Eskilstunabor är guld värt.
‒De ställer alltid upp till hundra procent, och är duktiga på precis allting. Jag förstår inte hur det gör det, hävdar Ingegerd Larsson, som just har gått en match i biljard mot Lotta.
Aktiviteterna på mötesplatsen är alltså öppna för såväl lägenhetsinnehavare på Nålmakaren – som är ett seniorboende för 55+ – som för äldre Eskilstunabor som bor i närheten.
‒Vi brukar säga att av deltagarna i vår dagliga verksamhet är runt 80 procent boende här. Till våra fester kommer kanske 40 procent utifrån. Vårt mål är att nå fler i närområdet, så att de ser att mötesplatsen är till också för dem. Att ta sig hit kan vara ett sätt att bryta ensamheten, säger Folke.
‒Vi har faktiskt återkommande besökare ända från exempelvis Stora Sundby, som kommer hit bara för att vara med och träna.
Mycket på det rullande veckoschemat handlar om hälsa, motion och kost, men innehållet spänner från boccia till allsång, från bingo till sy- och stickgrupper. Så ofta tillfälle ges tar fritidsledarna med sig de som vill ut i Nålmakarens trädgård där det odlats friskt i sommar. Och med jämna mellanrum arrangeras pubkvällar, föredrag, utflykter och resor.
‒Vi är noga med att ha fasta veckoprogram. De skapar lugn och ro, och det blir en trygghet att veta att klockan elva varje dag är det gympa. Och så fikar vi mycket, kaffe är väldigt viktigt, skrattar de.
‒Och det är i regel över fikat vi får de riktigt fina mötena.
Att äta lunch på Nålmakaren går också bra, men den ansvarar inte Folke, Lotta och Laila för. Däremot ser de gärna till att "deras" seniorer får fira till exempel Lucia och midsommar med barnen på förskolan som ligger vägg i vägg och som Nålmakaren delar gymnastikhall med.
Båda Lotta och Folke har ett mångårigt förflutet som fritidspedagoger även inom skolvärlden, och det finns vissa likheter mellan de två världarna, förklarar de.
‒Precis som barnen vill många äldre verkligen bli sedda och få uppmärksamhet. Mycket handlar om bemötande, att se alla individer som kommer till oss, lära oss namnen på var och en, och skapa en personlig kontakt.
‒Och så bjuder vi ofta och gärna på en kram. Den kostar än så länge ingenting, och kan göra väldigt stor nytta. Alla har inte någon anhörig eller nära vän.
Lotta konstaterar utan omsvep att det var det bästa hon gjort, när hon slutade på skolan och började här.
‒Man får så mycket tillbaka av att jobba här. Det är tufft i skolan, och kan vara tufft här också, men alla möten och alla samtal ger så fantastiskt mycket även om vi pratar om tunga ämnen ibland. Skratten och kramarna överväger.
Laila och Sören håller med, det är en förmån att ha ett yrke där du har tid att sitta ned och lyssna till människors livsberättelser.
‒Man får göra skillnad. Många äldre får inte besök så ofta, men önskar inget hellre än att ha någon att prata med. Att få vara medmänniska på arbetstid är guld värt, intygar Laila.
Från Ekebo äldreboende, på andra sidan stan, kommer en rullstolsburen kvinna med färdtjänst till Nålmakaren för att delta i förmiddagens styrketräning.
‒Jag kommer för er skull också, säger hon till de tre ledarna. Skulle inte ni vara så trevliga skulle jag inte åka ända hit.