Friluftsliv och idrott har varit vår jubilars ledstjärna sedan unga år. Den fotbollsspelande, skidåkande och orienterande Eskilstunagrabben ville bli polis. Han valde att gå vägen över militärlivet, med planen att efter några år gå vidare till polisen.
‒Jag tog värvning redan som 17-åring, kom till P10 och upptäckte hur mycket bra idrott och friskvård som ingick i utbildningen. Så jag skippade polisen, stannade inom det militära och blev idrottsofficer med ansvar för just idrott och friskvård. Genom åren klättrade jag så smått uppåt i rang och slutade som kapten. På vägen jobbade jag en tid som idrottslärare på Karlberg i Stockholm.
Så arbete och fritid har flutit samman i livet, till glädje för Peter. Och som militär gick han i pension redan vid 55. Fördel: Massor av aktiv fritid. Nackdel: Sämre pension.
‒Men det var ändå en förmån att sluta så tidigt, och tack vare förmånen att ha fått vara frisk har jag kunnat göra mycket roligt. Jag drabbades bara av den typiska militärskadan nedsatt hörsel, och så har jag haft rätt mycket självförvållad träningsvärk, skrattar han.
Och så glömmer han nästan att han fått hjärtflimmer, och numera bär pacemaker.
‒Men det bryr jag mig inte om. Aktiv kan man vara ändå. Vill man fortsätta cykla, som jag älskar, köper man en elcykel och får lite hjälp i uppförsbackarna. I fjol körde jag Mälaren runt på tre dagar.
Han har efter pensioneringen bland annat skaffat busskort och kört turisttrafik och idrottslag, han är stugvärd i den svenska fjällvärlden och så vandrar och cyklar han så mycket det går, både i Sverige och på olika platser i världen. Cyklat har han gjort på såväl Kuba som en sväng in i Nordkorea. Sina äventyr håller han dessutom föredrag kring.
2015 blev Peter omskriven i snart sagt hela vårt avlånga land, när han tillsammans med fem år yngre brorsan Ulf avverkade Sverigeloppet – 225 mil på cykel, från Treriksröset till Smygehuk, på 23 dagar. Under vägen samlade de in pengar till forskningen kring prostatacancer, och lyckades få ihop 200000 kronor.
Samma år tog han då 40-årsfirande sonen med sig till Tanzania och besteg Kilimanjaro.
På min fråga om det är några nya äventyr inbokade svarar han först "nej, inte än", men det visar sig snart att det är en hel del på gång. Dels tar Peter med sig barnbarnen och bestiger Kebnekaise i sommar, och senare under hösten planerar han och en god vän att vandra en sväng i svenska fjällvärlden.
Och så är det äventyret han befinner sig på just nu.
‒På fem poäng lyder ledtråden: Ett flygbyte, en mellanlandning, badbyxor och växelpengar. Mer säger jag inte.
Lite av en enstöring är han, som gillar att dra iväg ensam till nya platser.
‒Men samtidigt älskar jag ju att träffa människor och vara social.
Peter Tengbrand trivs helt uppenbart med tillvaron.
‒Livet är härligt och det är långt! Så länge man får vara frisk finns det så mycket roligt att göra, det värsta är ju bara att tiden går så fort. Och ju äldre man blir desto fortare går det. Men jag gör mitt bästa för att hinna med många nya möten och nya äventyr. Det gäller att greppa tillfällena, se till att leva medan man kan.
‒På min begravning vill jag att de spelar Arja Saijonmaas "Jag vill tacka livet". Det är så jag känner.