Det är ovanligt att en klubbordförande blir så omskriven som Daniel Kindberg. Men så är det också en rätt ovanlig historia han är del av. Det är historien om den lilla fotbollsklubben uppe i Jämtland, som på bara några år klättrade från gärdsgårdsserien till Allsvenskan med hjälp av en brittisk tränare och diverse uppseendeväckande metoder. Metoder som inbegriper kulturaktiviteter för spelarna, hbtq-certifiering av klubben och korandet av "mångfald” till lagets tolfte spelare.
Och som spindeln i nätet står Daniel Kindberg, vd för det kommunala bostadsbolaget och före detta yrkesmilitär.
Han är uppväxt i Umeå och Nordingrå och spelade själv fotboll i ungdomen. Sedan blev det värnplikt och när det var dags att välja bana så hamnade han inom försvarsmakten som yrkesofficer. Daniel Kindberg arbetade mycket med internationell verksamhet, på Balkan, i Kongo, Libyen och Liberia. Det var en utvecklande tid, med upplevelser som kunde vara både tunga och svåra, men också berikande.
Officersrollen gav honom en vana av att leda, delegera och planera. Det har Daniel Kindberg haft fortsatt nytta av sedan han har gått vidare. För han lämnade försvaret till slut, fastän han trivdes så bra. Anledningen var att han inte trodde på försvarsmaktens förmåga längre.
‒ Då kände jag att jag inte kunde vara med, det gick bara inte. Jag är ganska känslostyrd och har en idealist inom mig. Jag måste verkligen tro på det jag gör, annars blir det för svårt. Jag blir inte särskilt duktig om jag inte brinner för det jag gör.
När han gjorde slut med militärlivet bodde han redan i Östersund. Han levde med frun Susanne och tre barn och var bataljonschef på Fältjägarregementet I5. Han blev vd i ett bostadsbolag och gick samtidigt med i styrelsen för lokala fotbollsklubben Östersunds FK, som bara hade några år på nacken. Laget harvade runt i gärdsgårdsserierna och spelade för nästan tomma läktare.
Det var när Daniel Kindberg blev ordförande som eldsjälen i honom kom fram på allvar. Han gillar nämligen att bestämma. Och det var när han fick dra i tåtarna som tränaren Graham Potter hämtades från England. Potter har senare berättat att Kindberg förklarade att målet var att vinna allsvenskan och sedan spela i Europa, vilket verkade nog så galet.
Galnare ändå är att han verkar kunna få rätt. Åtminstone om man tittar på lagets framgångar senaste året, inte minst nu när de gör succé i Europa League. Ett lag som dessutom omskrivs både i Sverige och utomlands som ett ovanligt och speciellt lag som utanför träningen har skrivit en bok, gjort en konstutställning, gett flyktingar gratisbiljetter till matcherna, nattvandrat för att göra stan tryggare för kvinnor och satt upp baletten "Svansjön" på Storsjöteatern.
‒ Vi tror på att vara annorlunda, vi tror på att göra saker på ett annat sätt än alla andra gör. Det är det som är vår konkurrensfördel – att vara litegrann "eljest", säger Daniel Kindberg och skrockar åt västerbottniskan han lyckas klämma in.
Hans egen insats som ordförande för klubben är att plocka rätt människor, inspirera och skaffa fram pengar. Och fatta beslut när så behövs. Både militären och affärsmannen i honom får jobba för fotbollen, således.
Arbetat hårt har han gjort sedan pojkåren – redan som fjortonåring började han med påhugg som bonddräng, slaktarlärling och smörgåsnisse. Arbete ger honom tillfredsställelse, för känslan att göra rätt för sig och skapa verksamheter för andra.
Men jobbet är aldrig viktigare än familjen, och han har blivit allt bättre på att få ihop arbete och familjeliv. Sedan han flyttade med fru och barn till Östersund har han haft för vana att vara hemma på kvällarna.
Och frågar man hans familj så är han en fena på att ligga i soffan och slappa. Ofta med fjärrkontrollen i hand och fotboll på tv:n. Men gärna med en bok också.