Att lära sig av andra kulturer, lära sig nya språk, få vänner över hela världen och växa som person. Fördelarna med att ge sig ut i världen innan det är dags för högskola och yrkesliv är många, och frågar du Saga Jönsson, Lina Tomczyk, Jill Waltmann och Jessica Allen får du ett entydigt svar:
– Åk! Du ångrar dig aldrig. Men du blir en annan människa – en bättre.
Lina, Saga, Jill och Jessica är nära vänner, förenade i Eskilstuna av det faktum att de alla rest ut i världen genom Rotary. Eskilstunatjejerna Lina och Saga, båda 18 år, kom hem i somras efter varsitt år i Newport i Oregon, USA respektive Marseille i Frankrike. Nu går de i tvåan på Europaskolan i Strängnäs och känner varandra betydligt bättre än innan de åkte.
– Min mamma åkte som utbytesstudent genom en annan organisation, och jag har alltid känt att det där ville jag också göra, även om jag tvekade, säger Lina som länge längtat efter att få se USA.
Saga var minst lika tveksam i starten, och tog först tillbaka sin ansökan till Rotary.
– Jag tyckte så mycket om min gymnasieklass och ville inte lämna dem, så jag tackade nej till min plats. Men så insåg jag att jag skulle ångra mig resten av mitt liv om jag inte åkte.
De berättar om kulturkrockar, om tuffa perioder i början, helt ensam i ett nytt land, utan vänner och familj. Det gällde att anstränga sig och ta initiativ. För Saga blev det extra tufft.
– Jag kunde knappt ett ord franska innan jag åkte, och fransmännen är ju verkligen inte bra på engelska. Det blev en frustrerande första tid. Men samtidigt, vilket perfekt sätt att lära sig ett nytt språk. Efter tre månader pratade jag flytande franska. Jag älskar båda länderna och mitt hjärta kommer för alltid att finnas på två ställen i världen.
Svenskorna beskriver hemkomsten som ett känslosvall av sentimental lycka. Att vara hemma hos familj och vänner igen är toppen, att ta farväl av hela det liv de byggt upp under ett år var tufft.
Hemma hade deras familjer sedan januari varsin inneboende från Australien. Jill och Jess, 18 och 17, från Queensland respektive Sydney, har drygt två månader kvar på sina äventyr och tycker att tiden börjar gå för fort. De känner av samma dubbla känslostormar.
– Jag vill inte åka hem än, det här är definitivt det bästa året i mitt liv, säger Jess. Jag saknar mina hundar, men jag kommer verkligen att sakna Sverige när jag reser hem.
I din ansökan till Rotary får du lista de sex länder du helst vill åka till. Svenska elever får oftast det land de skriver överst, förklarar Lina och Saga. Jill hade Sverige långt ner på listan.
– Jag visste inte annat än Abba, allt har varit överraskande och nytt. Men jag är tacksam att jag hamnade här, jag har haft så roligt och sett så mycket fantastiskt, och har knappt längtat hem en dag. Däremot har jag ofta tänkt att "jag önskar min familj var här och fick uppleva detta med mig".
Jess älskade Abba och hade bilder av Sverige i sitt rum redan långt innan hon började fundera på att plugga här.
– I Australien är vi ju lite lätt besatta av Sverige, skrattar hon, men mina förväntningar har överstigits. Jag har förstått att vi haft tur men vädret har ju varit fantastiskt, först en härlig vinter med snö och sol och så sommaren. Det här lilla hörnet av världen är underbart och att verkligen få leva här, inte bara turista, är toppen. Vad jag ska köpa med hem? Marabouchoklad och osthyvlar. Varför skär vi skivor av vår ost? Obegripligt.
Även Jill och Jess pratar om ökat självförtroende, att växa som människa och lära sig vara tacksam för alla erfarenheter och ovana situationer. De lärde känna varandra på vägen till Sverige och ser en stor skillnad i personlighet, både hos sig själva och hos varandra.
– Vi har nog blivit rätt svenska. Nu för tiden tar vi alltid av oss skorna inomhus. Och vi har lärt oss att uppskatta solen bättre. Du vet, i Australien har vi det berömda hålet i ozonskiktet och undviker solen om vi kan. Svenskarna älskar den och att ligga på stranden, det var härligt i somras.
– And we love to fika!
Jill pekar på sitt långa hår, som antagit en betydligt blondare ton än det hade när hon åkte hemifrån. Och både hon och Jess har upptäckt en annan lite oväntad förändring i personligheten.
– Vi har blivit mer introverta! Sätter sig någon intill på bussen tittar vi bort och pratar inte med personen – som vi hade gjort i Australien. Men för er svenskar är det väldigt viktigt med personligt utrymme och det har vi börjat uppskatta, det kan vara skönt att slippa "small talks", haha! Fast att möta någon på trottoaren och bara titta bort, inte le, inte heja, det känns fortfarande knepigt.
De går på S:t Eskils gymnasium, Jess på samhällsvetenskapliga programmet, Jill på hotell- och turism. Första tiden fick de snabbt huvudvärk på lektionerna, som förstås alla hålls på svenska.
– Det är inget lätt språk att lära sig. I början lät det som rotvälska. Sjuuu, ljudar Jess.
Lina noterar att hon haft det smidigast språkmässigt av de fyra.
– Fast nackdelen med att alltid kunna prata engelska var förstås att man riskerade att bli lat. Man måste se till att hålla sig aktiv, skaffa vänner och utveckla sin vokabulär.
Under ditt år som utbytesstudent arrangerar Rotary återkommande resor, aktiviteter och möten. Alla studenter som kommit till landet genom Rotary träffas kontinuerligt, och det gör att du får vänner från världens alla hörn under året. Vänner du senare i livet kan åka och hälsa på, eller välkomna till ditt hem. Även värdfamiljerna är aktiva och ser till att ta sina gäster på resor och utflykter.
– Mycket av det jag fick uppleva och se under året hade jag aldrig kunnat göra utan Rotary. Jag hann se flera stater och var på massor av roliga äventyr, säger Lina. Saga hann bland annat med en skidresa till Alperna och en tvåveckors Europaresa. Australierna har hunnit uppleva mycket av Sverige. Resan till Kiruna, med hundslädar, isfiske och norrsken är det få saker som slår. Jess besökte dessutom Lina i USA, Jill var hos Saga i Marseille.
Enda nackdelen de här fyra utbytesstudenterna ser med alltihop är att du när du kommer hem får gå i en årskurs under din gamla klass. Men, det är helt klart värt det. Och nu har de dubbelt så många kompisar. Mångdubbelt.
Tjejerna är tacksamma över allt de lärt sig av människor från andra länder, och konstaterar att nu har de familjemedlemmar på långt fler platser än hemma.
– "Hemma" är att vara med människor du gett ditt hjärta till. Nu har vi fått nära vänner runt hela världen och kan känna oss hemma var som helst.