Redan som barn stod det klart för såväl omgivning som för Nicklas Jensen själv: blommor och växter var hans melodi.
‒Ingen i släkten har någon som helst koppling till blommor, så jag vet inte varifrån det kom. Men jag plockade alltid blombuketter minns jag, både där man fick och i planteringar där man inte fick röra blommorna, skrattar han.
Nicklas syster Anette Sundin fnissar även hon och berättar:
‒Han snodde grannens blommor och kom hem till mamma, jämförde och förklarade varför grannens tagetes var större än våra.
Och så fortsatte det. Av snälla trädgårdsodlare i grannskapet fick Nicklas plantor som han anlade ett land med hemma, och när kompisarna åkte på Malmköpings marknad och köpte godis hängde Nicklas med och släpade hem nya växter till pojkrummet.
När det blev dags att söka till gymnasiet fanns inga alternativ.
‒Jag skulle gå Blomsterskolan i Norrköping, den enda floristskolan i Sverige på den tiden. Men jag kom inte in, de 80 platserna gick i första hand till personer som hunnit få lite arbetslivserfarenhet och ville vidareutbilda sig inom yrket.
Så Nicklas fick en ungdomsplats – som utvecklades till en fast tjänst – i blomsterbutiken Akleja i Eskilstuna, och skaffade sig yrkeserfarenhet. På tredje försöket kom han in på skolan, som Sveriges yngsta gesäll. Utbildningen klarades av snabbt, och det är nu 30 år sedan Nicklas fick sitt gesällbrev. Lika snabbt inleddes framgångarna i yrket, och han korades till distriktsmästare i blomsterbinderi i Sörmland.
Efter lumpen lockade Stockholm och efter flytten har framgångarna och de roliga uppdragen staplats på varandra. 1991 blev Nicklas svensk mästare första gången.
‒Då var det läge att höra av sig till syokonsulenten i Torshälla, som gett mig ett test som enligt henne visade att jag var färgblind. Jag skulle absolut inte kunna jobba med blommor...
Efter några år tävlade han på VM i Amsterdam, vann ett antal delgrenar och slutade totaltia.
Han har sedan tidigt även jobbat mycket som domare både på hemmaplan och utomlands, samt varit med och arrangerat stora mästerskap, såsom VM när Sverige stod som värd. Han drev förstås även sin egen affär i Stockholm i många år.
Nu för tiden blir det mest just domar- och arrangörsuppdrag i såväl Sverige som i andra länder, vid sidan av hans huvudsakliga arbetsuppgifter: att via sitt eget företag föreläsa på skolor och företag och att på konsultbasis hjälpa butiker.
‒Jag far runt på samma sätt som Elaka kocken och hjälper företag förbättra arbetssätt och butik. Fast jag är ju snarare Glada floristen.
Nicklas skrattar ofta och mycket under intervjun och bekräftar intrycket av att han trivs med livet.
‒Jag får ägna mig åt det jag älskar mest av allt, och i dag är yrket verkligen varierande. Ena veckan är jag i Kina och beställer krukor och vaser åt en grossist, andra står jag framför studenter på en blomsterskola. Och jag har haft förmånen att alltid kunna omge mig med duktiga och kreativa människor, det gör verkligen sitt till. Du ger kunskap och får lika mycket tillbaka.
Och kanske det roligaste av allt på Nicklas meritlista: alla uppdrag från svenska kungahuset.
‒Jag har varit med och skapat blomsterarrangemangen till alla kungabarnens bröllop och deras barns dop, och till kungens 60- och 70-årsdagar. Claes Carlsson är hovfloristen, som handplockat ett antal florister till uppdragen, och det har varit en ära att få ingå i Claes team och att få jobba under honom.
Nicklas minns alla tre bröllopen som fantastiska och väldigt roliga att få vara en del av.
‒Victorias var kanske lite extra. Det var ju större och mer officiellt, och själv hade jag aldrig gjort något liknande innan, men lärde mig väldigt mycket. Jag hade slottets utsida, Skeppsbron och den privata festen som mitt ansvar.
Framåt vintern väntar ett nytt prins- eller prinsessdop. Nu närmast är det dags för lite semester. Nicklas har siktet inställt på att renovera sin lägenhet.
Men någon 50-årsskiva blir det inte i helgen.
‒Nej, jag smiter nog undan på något hotell. Jag hade planer på en fest, men med lägenhetsrenoveringen och andra stora projekt jag jobbat med senaste tiden fanns ingen tid över till det. Så ett större firande får skjutas på framtiden lite. I juli träffar jag familjen i Torshälla och då blir det grillfest.
Och ett lugnt midsommarfirande blir det tillsammans med vännerna.
‒Vi är ett gäng som håller ihop sedan tiden jag spelade rugby. Floristen som lirar rugby, lite otippat, va? Men det är faktiskt bland det roligaste jag gjort. Nu vågar jag inte längre, spelet är för tufft, men jag fick några riktigt goda vänner via laget.
‒Jag var ju så fokuserad på blommor när jag var yngre, och gick ju inte på gymnasiet, att jag tappade bort många vänner då.
Brinnande intressen och engagemang är på gott och ont, konstaterar Nicklas Jensen.
‒Inte heller har jag haft tid att bilda familj, och egna barn är det enda jag kan sakna i livet. Men jag ska inte klaga, jag har härliga syskonbarn och vänner med barn som jag umgås med.